Fyra månader – för att rädda ansiktet
Högt spel in i det sista när Greklands öde ska avgöras
Den lätt identifierbara doften av cigarettrök sticker i närborrarna på hotellrestaurangen i Aten.
Jag tittar mig omkring och ser flera greker som röker vid borden runtom mig trots att rökförbud råder på restauranger här precis som andra EU-länder.
Men ingen bryr sig.
Regler är helt enkelt till för att brytas. Ingen ska tala om för en grek vad hen ska göra.
Så när EU sätter upp regler som villkor för att Grekland ska få nödlån så är den grekiska inställningen att göra minsta möjliga.
Istället för att som invånarna i de baltiska staterna knyta näven i fickan och ta sig igenom stålbadet har grekerna i det längsta försökt skjuta upp plågan. Med följden att det blivit en mycket längre och smärtsamt utdragen process där många greker lider svårt. Det är åtminstone en delförklaring till att åtstramningspolitiken misslyckats i Grekland.
Som den grekiske fondmäklaren Nikos Chryssochoiois sa till mig när jag träffade honom i januari.
– Om Irland och Portugal kunde klara åtstramningen, varför skulle vi greker inte kunna göra det?
Den nytillträdda grekiska regeringens taktik för att få till nya lånevillkor har varit öppen konfrontation. Man vägrade förhandla med trojkan (EU, IMF och ECB), de som lånat ut pengar. Man hotade bryta mot villkoren och höja pensioner, minimilöner och återanställa folk i den offentliga sektorn.
Taktiken har personifierats av finansminister Yanis Varoufakis, expert i förhandlingsteori. Hans rockstjärneimage med öppen krage och skjortan utanpå har gått hem hos folket men inte i de fina salongerna i Berlin och Bryssel.
I måndags avslutades ett möte mellan honom och euroländernas finansministrar i total oenighet sedan han avfärdat EU:s förslag om att Grekland skulle ansöka om en förlängning av lånen som "absurd".
I elfte timmen skickade Grekland i går ändå in en begäran om en förlängning och med eftergiften att de är beredda att förhandla med trojkan. Men också med brasklappen att man förbehöll sig rätten att välja vilka av villkoren man var beredd att följa.
Föga förvånande föll inte det in god jord i Berlin. Finansminister Wolfgang Schäuble - som sägs vara rasande över Varoufakis attityd - avvisade bryskt det grekiska förslaget. Inga mer pengar till Grekland om man inte lovar att uppfylla långivarnas villkor.
Svaret på frågan om vem som skulle vika sig först, Grekland eller Tyskland,blev sent i går kväll; båda två.
Nu har grekerna fått en förlängning av sina lån i fyra månader till mot att de lovat uppfylla alla EU:s villkor.
Den grekiska tragedin fortsätter att spelats upp men det bittra slutet är åtminstone tillfälligt uppskjutet.
Tyskland har inför sina skattebetalare markerat att man inte tänker acceptera att Grekland smiter från notan.
Den nyvalda grekiska regeringen som lovat sina väljare en massa saker de inte kan hålla har visat sig tuff mot långivarna men ändå till slut gått med på precis det man sa i valrörelsen att man inte skulle göra, en förlängning av nödlånen på nuvarande villkor.
Men vad annat skulle de göra med bara sju dagar kvar innan nödlånen löpte ut?
Utan nya pengar skulle Grekland ha gått i statsbankrutt och troligen tvingats lämna euron.
Nu är avgörandet framflyttat vilket gynnar båda parter och ger en möjlighet att kyla ner känslorna på båda sidor. I en statsbankrutt blir alla förlorare.
Även om en grexit, ett grekiskt utträde ur euron, inte längre framstår som en dödsstöt för euron är det ändå okänd terräng. Sånt gillar inte finansmarknaderna.
Bättre då att fortsätta sparka den tomma burken framåt längs vägen.
Nu har EU fyra månader på sig att hitta en lösning där båda parter kan rädda ansiktet.