"Mer torsk och mindre skarv gynnar zoo-plankton i Östersjön"

Motinlägg 2
Gunnar Berglund svarar Henri Engström

Jag skall börja med att ge ornitologen Henri Engström rätt i en sakfråga: Felräkningen som jag refererade till i mitt första inlägg, var nog i extremaste laget. Även om jag uppfattat att de som räknar skarv tagit i i underkant på flera ställen. Men när det gäller antalet skarv så var det inte under häckningen som antalet var som högst, utan det var under de isfria vintrarna i slutet på 1990-talet.

Jag har varit rätt ofta i Danmark, men aldrig där upplevt den täthet och koncentration av skarv som fallet är i Stockholms södra skärgård. Faktiskt inte ens i närheten, och jag undrar om denna uppgift stämmer med så mycket annat i Engströms inlägg:

1. Hemortsrätt. Mycket intressant. Är man verkligen säker att det var fossil av mellanskarv man hittat sedan 9 000 år tillbaka? Östersjön har varit insjö och hav om vartannat. Det kanske var toppskarv? En helt annan art, enligt Staffan Ulfstrand.

Att mellanskarven verkligen blev utplanterad har jag flera belägg för och vittnesmål om, bland annat dokumenterat på band. Jag har också varit i kontakt med Staffan Ulfstrand som menar att det inte spelar någon roll om den är inplanterad eller ej.

2. Födan. När det gäller skarvens föda vidhåller jag tidigare uppgifter och medger att en och annan spigg kan förekomma. Men det är på platser där skarven varit etablerad ett tag och andra fiskar börjar ta slut, eller befinner sig på sådana djup där skarven inte når dem. Återigen, det är inte de övergödda områdena som är värst utsatta utan de med tångskog och klart vatten.

Fiskeriverket gjorde en liten provsprängning i en sådan frisk vik för att få en bild av fisksamhället. Det som fanns kvar var spigg i massor. Ingen annan fisk. Viken var tidigare känd för sin fiskrikedom med framför allt gädda. När det gäller storleken på födofisken uppger Engström i sitt inlägg motstridiga uppgifter mot vad han tidigare uppgett. Det han rapporterat i tidigare avhandlingar med den större födofisken stämmer väl överens med våra observationer.

Som Engström själv skriver är det viktigt att inte skapa förvirring i debatten: De födofiskar som väger så litet som 10 gram är så försvinnande liten andel, så han skulle inte ha nämnt dem om inte jag tagit upp debatten om zoo-plankton. Jag kanske är för ärlig och rapporter det jag ser och hör från kustbefolkningen, inte från förbeställda forskningsresultet?

3. Rekryteringsproblemen har följt skarven i hälarna. Här blir jag verkligen orolig om Naturvårdsverket (som Engström refererar till) inte tror att fångsterna har minskat. Jag gjorde en kartering av Stockholms läns fasta redskap i skärgården åt Fiskeriverket under 2007. Jag förhörde mig också om fisket i en liten egen enkät. Ingen upplevde att fisket blivit bättre och om man undantar ålen (som fiskas på dispens) har fångsterna sjunkit med upp till 95 procent. Detta trots att antalet yrkesfiskare har minskat från 100 till 36 stycken i Stockholms län!

Exempelvis rapporterar yrkesfiskaren Herbert Hagman med 80 års erfarenhet att gös-fångsterna sjunkit med 90-95 procent. Senast jag pratade med Hagman hade han lagt ut 40 nät och fått sammanlagt 11 abborrar. I snitt får han en abborre per nät! Själv tog jag upp ett nät som slitit sig och som enligt uppgift varit i vattnet i minst fyra veckor. Den fisk som fanns i nätet var 50 stycken simpor.

Innan skarven kom till Stockholms län (1994) tog jag tre stycken ihopsatta tjuvfiskenät i ett liknade område. De näten hade varit i vattnet högst två dagar enligt vår bedömning eftersom nästan alla fiskar levde och de fick följaktligen gå tillbaka i vattnet. Nätets vikt uppskattades till 70 kg med abborre, plattfisk med mera och gick knappt att få över relingen.

Likadant med de märkta och utsatta havsöringsmolt: Återfångsten i början av 1990-talet låg mellan 20-25 procent. Det betyder alltså att upp till var femte utsatt öring återfångades som vuxen, i några fall vägde dessa 10 kg och mer. Idag räknar vi inte återfångsten i procent utan i promille!

Yrkesfiskare från Smålandskusten och Kalmarsund har skickat en hel lunta fångst-statistik genom åren och det är om möjligt ännnu mer deprimerande läsning.

Så här kan jag fortsätta till den onde kommer och avlöser mig. Det går också att gå in på Länstyrelsernas hemsidor där mycket finns att hämta. Skrämmande är att Engström och Naturvårdsverkets förvaltningsplan verkar leva i en utopi att Östersjöns fiskantal är oändligt, så att man likt ”pojken med guldbyxorna” kan ösa upp hur mycket man önskar.

4. Havsörnen verkar trivas i skarvens närhet och ibland stör den så mycket att kolonin flyttar, ofta till närbelägna öar eller skär. En annan fågel som också mjölkar skarven på fisk är havstruten eller ”riktig trut” som en del skärgårdsfolk kallar den. Truten har en märklig förmåga (likt labben och tärnan) att se om skarven har fångad fisk i krävan när den kommer upp till ytan. För att få fri lejd att flyga iväg måste skarven kräkas upp den fisk den fångat och som truten sedan gladeligen glufsar i sig. Där åker några extra rödlistade tånglakar till de sälla jaktmarkerna.

5. Är detta vår Framtid? Minken är nu etablerad i den svenska faunan och utgör numera ett naturligt och självklart inslag i våra skärgårdar och sjöar. Minken har ju varit i Sverige under en längre sammanhängande tid än skarven. När Norge blev ockuperat av Tyskland under 2:a världskriget släppte man ut stora mängder mink från farmarna så de inte hamnade i fiendens händer. De spreds sig snabbt till Sverige. Nu fattas det mink på en del fågelskär i ytter-skärgården efter hänsynslös jakt och förföljelse.

Kanske är det är dags för en utplantering av mink så vi kan lära oss något om det naturliga urvalet och hur dåligt vi har skött Östersjön? Sedan kan vi bråka om vad den åt upp först, och om det blir något kvar. Vi kan kanske hitta lite fossil av minkens föregångare från pangue-tiden om vi letar noga? Det slår väl högre än 9 000 år? Att detta inte är ett bra förslag håller nog alla med om.

6. Rädda Östersjön. För att rädda Östersjön är en viktig åtgärd att öka antalet zoo-plankton, dels för att de betar ner växtplankton (som algblomning), och dels bli föda till fiskyngel.

Vi behöver mer torsk och mindre skarv för att få fler zoo-plankton i Östersjön. EU:s fridlysning (rödlistning)av skarv, och oförmåga att göra något åt utfiskningen av torsk, hindrar oss från att åtgärda båda problemen.

För att travestera Gösta Friberg om Nero: Hugg inte huvudet av budbäraren som kommer med oönskad information. Han kan vara en hjälte-kurir.

Debattören

Gunnar Berglund, tillsyningsman,

Stockholms fiskevårdsbyrå.

Läs också: