”Om han fått hjälp hade det kanske inte behövt hända”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-07-07
Vännerna berättar om Norbas mördare
södertälje. Roger var Norbas mördares förmodligen bäste vän.
De brukade åka buss och fika ihop, 39-åringen kom gärna och hälsade på hemma i lägenheten.
– Han var deprimerad och hade tvångstankar. Men han ville inte prata om sina problem, säger Roger Eriksson.
Roger Eriksson och 39-åringen har varit vänner i åratal. De bor nära varandra i Södertälje.
– Jag visste att han mådde dåligt, men jag kunde inte tänka mig att han kunde döda någon. Jag vet att han får utbrott ibland, jag har hört att han plötsligt har gett sig på folk och slagits. Men den sidan har jag aldrig sett, säger Roger.
”Hade tvångstankar”
39-åringen kom som flykting till Sverige från forna Jugoslavien på 90-talet. Han har berättat för sina få vänner att han vuxit upp på en bondgård.
Men mycket mer än så har han inte velat säga om sitt förflutna.
– Han var ofta försjunken i grubblerier. Han var deprimerad och hade tvångstankar. Men han ville inte prata om sina problem och om hur han mådde, säger Roger.
– Han har svåra psykiska problem. Om han hade fått hjälp hade det här kanske inte behövt hända.
39-åringen beskrivs som mycket ensam. Folk vill inte umgås med honom, de tycker att han är för konstig.
”Alltid fåordig”
– Vi har gått och fikat ihop ibland och han har hälsat på hemma hos mig, han tyckte om min sköldpadda. Annars har vi ofta träffats på bussen, han brukade åka mycket buss, säger Roger.
– Han var alltid fåordig. Vi brukade prata lite om vad vi gjort under dagen. Han frågade ofta efter jobb. Han ville ha något att göra och träffa folk, men det var svårt för honom att få jobb, säger Roger.
Enligt vänner brukar 39-åringen aldrig dricka alkohol.
”Den mörka sidan”
Ibland har han varit på sjukhusets bokcafé där han träffat Daniel Salomonsson.
– Det var svårt att prata med honom. Det var som att han gick in i en annan värld, in i den mörka sidan, säger Daniel.
Grannarna har en liknande bild av 39-åringen.
– Vi brukade hälsa och prata lite ibland. Han brukade fråga hur jag mår och hur det går med bilen. Och så frågade han ofta efter jobb. Han kunde tänka sig vilket jobb som helst för att få träffa folk. Han var väldigt ensam och inåtvänd, säger en granne.