Irriterad på en person vid namn ”Suzylove”
Jag är i köket med min dator och Katrin fladdrar runt som en orolig vimpel omkring mig där jag sitter. Hon manövrerar ivrigt tre olika kastruller samtidigt och det finns en spänning och en nerv här som påminner om barndomen då mamma skrek ”shit också” när hon vidbrände brunsåsen. Katrin är mycket fokuserad, det ser ut som hon spelar ett blixtparti schack med kastrullerna. Jag går fram till henne där hon står och kisar med ögonen vid spisen.
Potatisskivor ligger utspridda i en panna i ett hav av fräsande smör. Det är så hett att smöret beter sig som om det vore på ett jävla humör. Smöret gör vilda utfall mot oss. Det sticker till i huden på armarna när det träffar mig. ”Helvete, sänk värmen”, säger jag. Men Katrin skrattar, pekar på det vansinniga infernot och säger: ”Jag råsteker potatis!” Och så skrattar hon och höjer rösten för att överrösta smörets vrede: ”Fattar du! Jag råsteker! Rå-steker! Som i att jag steker utav helvete!” Och så skrattar hon, men det gör inte jag. Jag är inte på humör för skämt, för jag är irriterad på en person vid namn ”Suzylove”.
Hon bor någonstans i huset och jag lånar hennes nätverk till datorn ibland. Nätverket heter så, Suzylove.
Men idag, precis när jag ska fultanka hem senaste avsnittet av Californication, så upptäcker jag att hon skyddat sig själv. Hon har bommat igen det för utomstående. Belagt det med en flersiffrig kod. Jag känner mig besviken. Det finns inget fog, jag vet, men jag känner mig jävligt besviken.
Plötsligt hatar jag Suzy. Jag försöker knäcka hennes kod. Jag skriver ”Suzy” och ”Suzy forever” och försöker med en del vanliga hundnamn, men jag kommer inte in.
Jag går upp i nätverkslistan och ser om någon annan kan hjälpa mig. Och där hittar jag alla mina uppkopplade grannar och känner plötsligt en värme och närhet till dem. Här finns ”Tobbe”. Här finns ”Supermagz”. Här finns ”Anakin”.
Och jag kan plötsligt se dem framför mig. Den ene porrsurfar kanske lite för tillfället. En annan ändrar sin profilbild på Facebook. En tredje kollar nyheterna. Det känns härligt. Vi har en samvaro. Det är som att vi umgås. Särskilt jag och ”Sara” som lämnat nätverket öppet. Jag snor det och efter
20 minuter är jag färdigladdad. Om ”Sara” ser det här så vill jag tacka för en trevlig kväll. Californication var riktigt bra.
Hoppas vi kan ses igen.