Här når flyktingarna Sverige

Susanna Nygren

Malmö. En tår rinner ned längs med hans kind.

Assad Shlash, 60, och hans fru Falak Khaled, 44, från Syrien har nått fram till tryggheten.

De är några av de hundratals flyktingar som varje dag kommer fram till Malmö centralstation.

– Alla som flyr från sitt land känner stor sorg. Vi ville inte men vi hade inget val, säger Assad Shlash.

Klockan är åtta på söndagskvällen när Assad Shlash och hans fru Falak Khaled kliver av tåget på Malmö centralstation. De är några av alla syrier som de senaste veckorna flytt genom Europa undan krig och terror. Sverige var målet eftersom paret har släkt i Stockholm. Assad har drömt om den här stunden men kan ändå inte slappna av.

– Vet du om svenska polisen kommer ta oss? Kommer vi bli gripna? säger Assad och tittar sig oroligt omkring.

När Assad berättar om flykten är det lätt att förstå rädslan. Först lyckades de fly till Turkiet. Därefter skeppades de av smugglare över till Grekland. Det blev en dramatisk 13-timmarsfärd med 97 andra flyktingar i en båt som tog in vatten. Efter det tog de sig vidare till Makedonien och sedan vidare över gränsen till Ungern. Där vandrade paret på en järnvägsräls i tre dagar för att ta sig över till Serbien.

– Det var mycket svårt för min fru som har ont i ett ben. Vi hade tur att några syrier som var starka gick med oss. De bar henne stundtals.

Tvingades betala polisen

Under de tre dagar som Assad och Falak flydde genom Ungern sov de bara fyra timmar. De var hela tiden på sin vakt för den ungerska polisen och så fort de hörde en helikopter i luften så sprang paret och gömde sig i skogen. Assad menar att polisen bedrev en häxjakt på flyktingar. Antingen för att att sätta dem i flyktingläger eller kräva dem på pengar.

– De ville att vi skulle betala. Om man inte gav dem pengar så skulle de gripa oss eller sätta en stämpel i våra pass. Då skulle vi aldrig nå Sverige, säger Assad.

Det hände ofta att en grupp flyktingar som stötte på polis fick betala för att kunna gå vidare, berättar Assad.

– Summan berodde på hur många vi var. Om vi var tio personer ville de ha 300 euro för att vi skulle få gå vidare. Om vi bara var fem så kunde de nöja sig med 100 euro.

Vill återvända

Att fly Syrien var det sista Assad och Khaled ville. Innan kriget startade levde de i ett samhälle inte långt ifrån Aleppo i norra Syrien. Han arbetade som musiklärare och hon var utbildad litteraturvetare. När bomberna började falla förvandlades samhället till en ruin.

– Allt var förstört. Det fanns varken elektricitet, toaletter eller vatten. När vi fick höra att IS närmade sig området insåg vi att vi var tvungna att fly, säger Assad och kan inte hålla tillbaka tårarna.

Assad förklarar att han har tänkt på Sverige och längtat hit under hela flykten – men ingen, absolut ingen människa, vill lämna sitt hem, tillägger han.

När han får frågan om vad han tror om framtiden i Sverige stirrar Assad tomt framför sig en lång stund innan svaret kommer.

– Min dröm är att återvända. En sak är klar – samma sekund som kriget är slut vill jag flytta hem till Syrien igen.