Här räddas 46 personer från döden i havet

Uppdaterad 2016-04-27 | Publicerad 2015-10-28

Aftonbladets Robert Aschberg: Plötsligt satt jag med en liten baby i famnen

Här räddar Gula båtarna 46 människor ur vattnet vid den grekiska ön Samos.

Men två små barn och en ung man klarade sig inte.

Aftonbladets Robert Aschberg är på plats och var med i den dramatiska aktionen.

Läs hans rapport.

Det första larmet kom 09.19 på onsdagsmorgonen.

Trots att det hade blåst mycket hårt hela natten, det skummade på vågkammarna, så hade det kommit gummibåtar från Turkiet, fullastade med flyktingar.

Den grekiska kustbevakningens båtar, som är större och inte anpassade för livräddning, klarade inte att plocka upp människor i den hårda sjögången.

Det var ett sökuppdrag.

Enligt rapporter hade två personer fallit överbord från en båt cirka åtta sjömil nordnordväst om Vathi, huvudstaden på Samos.

Hård motvind, räddningsbåtarna stampade och kastade rejält, men höll goda 20 knop rätt mot vinden. John körde, han har utfört många uppdrag med tolvmeters räddningsbåt utanför Strömstad. Han visste vad han gjorde. Alla spanade efter tecken på liv. En flytväst! Tom. Vi plockade upp den, tung av vatten så den nätt och jämnt flöt.

Överallt övergivna flytvästar

En till, längre bort, men det flyter sådana här och där och det behöver inte betyda att det hade samband med det vi skickats ut för att undersöka. En bit förbi den beräknade positionen vände vi och började söka parallellt fram och tillbaka med vinden mot land. Skräp, plastdunkar som flöt en decimeter under vattenytan, en tom ryggsäck.

Men vi hittade inga människor i vattnet.

När vi nått strandlinjen sökte vi längs kusten västerut. Överallt rester av gummibåtar, högar av övergivna flytvästar i orange neon som kontrast mot de gråbruna bergssidorna.

Hänger på klipporna

Vi stod och spanade med varsin kikare, halvvägs upp på hyttaket, Lars, och jag. Han är lärare i navigation på Chalmers och frivillig räddningsman i Sällskapet. Själv är jag fritidsbåtsskeppare, och gjorde så gott jag kunde.

Den som är kapten fattar de avgörande besluten, men ombord på de här båtarna är man ett lag, ingen är förmer än någon annan och lagmedlemmarna tar hand om varandra. Efter en och halv timme kom nytt besked på radion: ”Avbryt sökandet och gå till nordöstra delen av ön. Det ligger människor i vattnet, andra hänger på klipporna och kan inte komma upp på land.”

Handlar inte om bekvämlighet

Skepparen Andreas Arvidsson, i vanliga fall operativ chef på Sjöräddningssällskapet, gav order. Vi körde en bit över 30 knop nu, men när det är utryckning handlar det inte om bekvämlighet, med 18 minuter till olycksområdet.

Det blev tyst inne i hytten. Man hörde bara maskinerna, dunken i skrovet, röster på vhf-radion och sjön som fräste.

Vi rundade ett par uddar och söder om oss tornade bergen upp sig som höga fjäll. Den högsta toppen på Samos är över 1400 meter, och på många ställen finns inte en chans för dem som kommer i flyktbåtar att ta sig upp på land. Många har försökt att klättra, en del har fallit ned och dött på branterna eller kastats tillbaka i havet.

Håller små barn i famnen

Gummibåtarna är av extremt låg kvalitet. De har svaga motorer. När det är kraftig sjöhävning – och rabatterade priser från smugglarna – ränner många av dem in i de vassa klipporna och människorna kastas i vattnet. Många av dem skadar sig allvarligt.

Där! På en ojämn och taggig liten klippa som reste sig ur havet en bit ut framför en brant bergvägg stod en samling människor och hukade. Några vuxna höll små barn i famnen. Vågskummet yrde över dem i takt med sjögången. Några hade flytvästar. När vi kom närmare pekade flera av dem mot söder längs bergväggen. Andreas gjorde upp med Fredrik, skeppare på den andra båten:

– Gå söderut och se vad ni hittar, vi tar det här.

Människor hittade i vattnet

Vi kom in mot klippan men sjön hävde mer än en meter upp och ned. Teckenspråk. Lugn. Sitt ned. Hjälpen kommer.

På tredje försöket lyckades John manövrera båten så nära klippan att vi kunde kasta över en frälsarkrans. En ung man trädde den över sig, men tvekade att hoppa ned i skummet. Vi ryckte till i linan när en våg kom upp, han var i vattnet, med huvudet över ytan. Vi halade in och fick upp honom i båten. Men det var för riskabelt att göra om samma manöver. Den skulle aldrig gå att göra med små barn.

Vi diskuterade olika lösningar när det kom nya besked på radion.

Nedkylda efter timmar i vattnet

Den andra båten hade hittat några människor i vattnet. Mannen vi plockat upp fick skrika till de andra att de skulle ta det lugnt, och att vi skulle komma tillbaka. Vi kastade över flytvästar så det räckte till alla och en tjock yllefilt till barnen. De andra hade plockat upp en man och hans son när de bland bråtet som flöt omkring upptäckte att det låg massor med folk i området.

Fredrik, Viktor, Mattias och Malin, fotograf på Svenska Dagbladet, började plocka upp dem. Lugnt och metodiskt, enligt regelboken.

Hur länge hade de legat i vattnet? Två timmar, kanske mycket längre. Temperaturen i ytvattnet är uppåt 20 grader här nu, men den som ligger så länge i vågor och hård blåst blir snabbt nedkyld ändå. Två barn var bortom räddning. Trots försök att ge dem hjärtlungräddning gick de inte att återuppliva.

Lasthytten var full

Sammanlagt plockade de upp 39 personer, 37 överlevde. Inne på stranden låg en man i 20-årsåldern död.

Lasthytten var full, hela fördäcket också. Trots dramatiken – några var skadade, andra kraftigt nedkylda – blev det aldrig kaos ombord. Fredrik och Viktor tränar metoder och system, ofta och mycket. Mattias har lång erfarenhet, inte minst av det räddningsarbete han jobbar med på Victoriasjön i Uganda.

Vi behövdes inte och gick tillbaka till klippan med människorna som var kvar. Nio  stycken. Hur skulle vi få över dem i vår båt, utan risk för att skada dem och utan att slå sönder stäven? Ett gäng dykare kom till platsen. De ville gå in med sin båt som var mindre.

Men sjön var för stark.

Plöstligt har jag en baby i famnen

Vi tog fram en räddningsflotte, och löste ut uppblåsningsmekanismen. Med hjälp av dykarna som gått i vattnet och styrde flotten rätt, kunde sex vuxna och tre barn komma ned i den välbehållna, trots sjögången. Vi firade in flotten till vår båt och hjälpte folk ombord.

Plötsligt satt jag med en baby i famnen. En liten flicka som hängde som ett paket. Jag vände på henne, såg att hon verkade okej, och log. Då började hon gallskrika, ett livstecken så gott som något. Den känslan jag fick då var något alldeles extra, jag lovar. En annan flicka var skadad i ansiktet, troligen av att ha åkt mot klippan. Hon var vid liv, men inte riktigt närvarande. John drog reglagen i botten mot Pythagorion på öns södra sida, dit det kallats ambulans.

Vidrigt att två små barn dog

När vi en stund senare hade lämnat över dem som behövde vård och hjälpte överlevarna från den andra båten iland förstod jag plötsligt vidden av det som hänt.

Några av dessa människor hade nyss förlorat sina älskade barn. Andra visste inte om släktingar som skulle kommit med andra båtar hade klarat sig. Situationen i Pythagorion var absurd. Bara hundra meter från de dyblöta och frysande människorna vi plockat upp satt turister och helgdagsfirare på restauranger och kaféer i allsköns ro. Om det så kallade transportörsansvaret togs bort skulle de vi räddade – och de som förlorades igår – ha kunnat ta den vanliga färjeturen mellan Kusadadasi i Turkiet och Vathi på Samos.

De hade inte behövt riskera sina liv och de hade inte behövt gynna giriga flyktingsmugglare, eller försäljare av flytvästar fyllda med papper. Det var vidrigt att två små barn dog. Men det var fantastiskt att 46 människor kunde räddas.

Rakt in i hjärtat

– Jag vet inte hur många som hade överlevt om inte vi vore där, säger Sjöräddningssällskapets operativa chef Andreas Arvidsson, befälhavare på en av båtarna.

– Gud, så skönt det är att göra skillnad.

Han står på kajen med en man som förtvivlat letat efter sin fru och barn. Det visar sig att de räddats av den andra båten. Återföreningen är ett starkt ögonblick. Andreas Arvidsson får pussar och kramar av mannen. Han vill inte släppa honom.

– Han var så otroligt glad och tacksam över vår insats. Jag har aldrig blivit så berörd i mitt liv. Det gick rakt in i hjärtat.

Vinterstormarna kommer nu, det ska blåsa hårt i fyra dagar till. Och i storpolitiken håller fönstret – för de som vill fly från krig och elände – kanske på att stängas.

Nu kan vi bara hoppas att insatsen för att rädda liv på Egeiska havet kan bli långvarig.

Här kan du följa Gula båtarna på Facebook.

Så kan du stödja Gula båtarna

Swish. Swisha valfritt belopp till nummer 123 114 7313. Mottagare: Gula Båtarna.

SMS. SMS:a BÅT100, BÅT200, BÅT300 eller BÅT500 till nummer 72600 för att skänka 100–500 kronor.

Bankgiro. Sätt in valfritt belopp på bankgiro 5037-0378

Gula båtarna är Sjöräddningssällskapets och medieföretaget Schibsteds projekt för att rädda liv på Medelhavet, med två räddningsbåtar och frivilliga sjöräddare.

Så mycket pengar har samlats in

Följ ämnen i artikeln