”Visste att det kunde hända”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-10-18
De pratade mycket om döden och hur de skulle agera om de blev anfallna.
Patric Rasmussen och Kenneth Wallin åkte tillsammans till Mazar-i-Sharif 2008.
– Han var en utmärkt soldat. Alltid beredd, men inte rädd.
De möttes för första gången på Livgardet i februari 2008. Kenneth Wallin, 22, var en av Isaf-styrkans yngsta. Patric Rasmussen, 43, var en av de äldsta och mest erfarna. Då hade han samma roll som Kenneth hade fram till i lördags kväll, vagnchef.
– Han var väldigt entusiastisk, alltid lugn och sansad. En oerhört kompetent soldat och kamrat, säger Patric Rasmussen.
Det farligaste landet
Han har en lång karriär i försvaret bakom sig, har tjänstgjort i Bosnien, Kosovo, Libanon och Afghanistan.
– Afghanistan är det absolut farligaste landet att befinna sig i som svensk soldat. Det är ingen tvekan om det, men alla var också väldigt medvetna om det.
Att prata om döden var därför ingen stor sak.
– Det gjorde vi ofta, döden fanns alltid i ens medvetande. Alla har ju fått skriva ner särskilda önskemål till ”vita arkivet”. Men mest pratade vi om hur vi skulle agera om vi blev anfallna, vem som skulle göra vad och vad som skulle kunna hända.
”Man hinner inte bli rädd”
Området runt Mazar-i-Sharif var också då mycket oroligt. Styrkorna attackerades vid flera tillfällen.
– I en stridssituation hinner man sällan blir rädd. Det är mycket adrenalin och man försöker tänka på det man talat med sina kolleger om innan, hur man ska agera. Fokus ligger på att hjälpa sina kamrater, det är jag övertygad att Kenneth kände innan fordonet åkte på sprängladdningen.
Patric Rasmussen beklagar djupt Kenneth Wallins bortgång.
– Men det är med stor sorg i hjärtat jag kan konstatera att det tyvärr inte är sista gången en svensk soldat stupar i Afghanistan.