”Jag måste möta demonerna på K2”

Fredrik Sträng tillbaka efter klättringsolyckan där 11 dog

Publicerad 2017-06-12

Fredrik Sträng, 40, var med om en av världens värsta klättringsolyckor, när elva personer omkom på K2.

I dag åker han för att bestiga berget.

– Jag måste tillbaka och möta mina demoner.

K2 i Pakistan är världens näst högsta berg, 8 611 meter över havet. Bland klättrare räknas det som extremt riskabelt och utmanande. Fredrik Sträng, som utsetts till Årets äventyrare två gånger, var med i en internationell expedition när elva människor omkom 1–2 augusti 2008.

– Jag hade aldrig trott att jag skulle vilja dit igen. Beslutet har varit en lång process på två år som vållat en hel del smärta, berättar Fredrik på telefon.

Fick panikattacker

Tiden efter olyckan blev kaotisk och gjorde att Fredrik mådde dåligt länge. Han fick kritik för vad han sa till media efteråt samtidigt som han sörjde sina förlorade vänner. Han grubblade dessutom på vad han och de andra kunde gjort annorlunda. Men han fick beröm för att ha vänt i tid.

– Jag har lidit av posttraumatisk stress. När det var som värst vaknade jag på nätterna plaskvåt av svett, och krälade ut till badrummet för att spy. Jag har tagit mig igenom det genom kognitiv beteendeterapi, och har bearbetat i stället för att ignorera. Det har varit en resa med mycket gråt och rädslor.

Klättringen måste beräknas noga för att nå de olika baslägren i utsatt tid.

Under en period 2012–2015 slutade han med klättringen helt.

– Jag försökte leva som de flesta med arbete och vardagsliv. Men jag är inte riktigt normal, jag är inte intresserad av det livet, eller att skaffa familj – jag är intresserad av att klättra och träna. När jag försökte passa in så gick jag in i väggen. Vägen tillbaka blev en väckarklocka och jag kände att jag vill klättra igen, det är det jag älskar.

70 kg utrustning

Så sedan olyckan har Fredrik fortsatt att bestiga flera av världens högsta berg, men inte just K2. Men nu har Fredrik Sträng packat i en månad. 70 kilo utrustning har skickats till Islamabad i Pakistan. Han har tränar hårt, ibland fyra timmar per dag. Även psykiskt, med meditation, yoga och andningsteknik.

Den här gången åker han med en enda klättrarvän, pakistaniern Ali Musa.

Vid midsommar räknar de med att ha nått baslägret på 5 000 meters höjd. Någon svensk mat kommer att få följa med i packningen till midsommarafton.

Hela expeditionen beräknas ta runt två månader.

Är du rädd?

– Nej, jag är lycklig och tacksam över att ha tagit det här beslutet och över att omgivningen stöttar mig. Men jag vet att det inte finns några garantier för att nå målet, det kan vara busväder eller andra hinder.

Vad är det du älskar med klättringen?

– Det är inga ord, bara handling. Det finns en skönhet i klättring och jag känner mig fri. Man känner sig dödlig hela tiden och därför extra levande. Det finns inga tankar utan bara närvaro, huvudet är mjukt och skönt som balsam.