Väger 42 kilo efter fetmaoperationen – riskerar dö av svält

Mary Mårtensson

Anne, 42: ”Gastric bypass är ingen quick-fix”

När Anne Moijé vägde 130 kilo och inget hjälpte mot fetman förminskades hennes magsäck i en gastric bypass.

Sedan dess är hennes liv en katastrof. Nu väger hon 42 kilo.

– Jag kan inte behålla någon mat, jag kräks upp allt. Jag är rädd att jag snart dör av näringsbrist, säger hon.

Anne Moijé, 42, blev utsatt för sexuella övergrepp som barn. I vuxen ålder fick hon diagnosen PTSD, posttraumatiskt stressyndrom, och var sjukskriven i nio år.

– Det enda jag gjorde hemma var att tröstäta, säger hon.

Anne ökade från 70 till 130 kilo till sina 156 centimeter. Hon genomgick därför en magsäcksoperation – en gastric bypass – på Ersta sjukhus i Stockholm. Då var hennes BMI 49 och bukomfånget 144 centimeter.

Det var i mars 2010.

Sedan dess är hennes liv ett helvete.

Anne Moijé serverar kaffe i den trivsamma lägenheten högst upp i fastigheten i Haninge med milsvid utsikt över himmel och skog. Men hon kommer inte längre än till balkongen, hon orkar inte.

– Jag har inget liv.

Hon bjuder på saffransbullar, men kan inte äta själv.

– Jag kräks upp allt. Det enda jag kan dricka är kaffe.

Hon måste få i sig 1 200 kalorier per dag för att klara sig, men lyckas aldrig.

– Jag lever i ett konstant svälttillstånd.

Är undernärd

Anne har tappat hungerkänslorna och är diagnosticerad med undernäring.

– Jag sover hela dagarna, för jag orkar ingenting. Man blir avtrubbad, trött, glömsk.

Nyligen fick hon en peg – en knapp på magen – inopererad och får näringslösning direkt in i tunntarmen. En påse hänger från en rullande ställning. Efter 40 minuter kommer kramperna och kräkningarna och hon skyndar ut på toaletten.

Nu väger hon 42 kilo.

Smärtorna i buken kom inom en månad efter operationen. Ett halvår senare började Anne kräkas då och då när hon åt. Hon drabbades av flera magsår och tarmvred.

– På den tiden hade jag fortfarande hungerkänslor.

Hon började åka in och ut på Ersta sjukhus för sina tilltagande problem. Sedan dess har hon genomgått datortomografi ett 20-tal gånger samt ett 20-tal operationer, som titthålskirurgi i buken och olika kirurgiska ingrepp för att åtgärda misstänkta fel.

Men inget har hjälpt  Läkarna hittar inga förklaringar. I journalerna beskriver de Anne som ett  "komplicerat fall".

Experten: ”En del patienter får ingen hjälp i vården”

Kroniska buksmärtor

Förra sommaren fick hon en venport inopererad för att få näringslösning rakt in i blodet eftersom hon var undernärd.

När hon inte blev bättre beslutade läkarna att återkoppla tarmarna och därpå göra en gastric sleeve (en annan metod för fetmaoperation) eftersom Anne var rädd för att annars åter drabbas av svår fetma. Det skedde i februari i år.

Sedan dess mår hon sämre än någonsin.

– Då började jag kräkas hela tiden och fick hemska kramper när jag åt. Då slutade jag äta helt.

Magsmärtorna är numera kroniska. Anne drabbas även av konvulsiva bukkramper om hon äter eller får näring direkt in i tarmen.

Hon har åkt in akut till sjukhuset ett 30-tal gånger för smärtorna, undernäring och vätskebrist.

I somras kontaktade hon Torsten Olbers, en av Sveriges främsta experter på gastric bypass, vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg för en second opinion. Men inte heller han kunde hitta några direkta fel. "Själva är vi vid vägs ände", skrev Annes förra läkare vid Ersta i journalen.

Ligger som ett kolli

I höstas försökte Anne ta sitt liv.

–  Jag kände att jag inte ville leva längre. Jag känner mig varken som mamma, väninna eller fru, jag bara ligger som ett kolli och tillför ingenting, säger Anne som har en 12-årig dotter med sin make.

Anne säger att hon vill leva, men att "en människa inte orkar hur mycket som helst".

Hon får inte längre morfin utskrivet.

– Läkarna säger att morfin hämmar tarmmotoriken, men jag har ju fortfarande kramper så det kan inte bero på morfinet.

Vad vill du att läkarna ska göra?

–  I min värld är det enkelt – ge mig den smärtlindring jag behöver för att få i mig maten. Jag är rädd att jag kommer att dö av näringsbrist snart.

Anne  Moijé har anmält sina skador till patientförsäkringen, LÖF. Hon nekades ersättning, men har överklagat beslutet. Nyligen gjorde hon även en anmälan till Inspektionen för vård och omsorg.

– Jag vill att alla ska veta att gastric bypass inte är någon quick-fix. Den information jag fick inför operationen var att man kunde få något magsår eller tarmvred, men läkarna sa inte alla komplikationer som kunde uppstå, säger Anne Moijé.

Fem dagar efter intervjun åkte hon på nytt in akut för magkramper, buksmärtor och undernäring och fick näringsdropp och smärtlindring.

– Ska jag leva så här? undrar hon hjälplöst.

”Svårt att utreda”

Mats Möller är sedan i höstas Anne Moijés nya läkare på Ersta sjukhus. Han vill på grund av patientsekretessen inte uttala sig om hennes fall utan besvarar frågorna allmänt om när en patient får kroniska besvär efter en fetmaoperation.

– Varje fall är individuellt. Vi försöker så långt vi kan åtgärda problemen. Vi försöker se det ur ett kirurgiskt perspektiv och hitta orsaker som kan vara en följd av själva operationen. Men det är ju inte alltid det som är problemet. Även om man har en till synes bra fungerade mage och tarm så kan patienten ändå ha problem. Då kan man misstänka att det finns andra faktorer som spelar in, men det har vi svårt att utreda. Det kan finnas många olika faktorer som vi inte har kontroll över, säger Mats Möller.

Bör ni inte remittera till specialist i annat landsting om ni inte lyckas hjälpa patienten?

– Det gör vi ju så klart. Vi försöker så långt det går att hjälpa patienterna och ta hjälp av den expertis som finns även i andra landsting. Det måste ju finnas någon som kan tänkas hjälpa till eller kunna mer än vad vi kan. Vi har i så fall en dialog med det sjukhuset.

Ersta är den näst största kliniken för fetmaoperationer i Sverige och utförde förra året 507 operationer. Hur vanligt är kroniska komplikationer som buksmärtor, kräkningar och ätsvårigheter?

– Det är väldigt ovanligt. Visst finns det patienter som kan ha svårt att äta och en del har ont i magen i varierande grad. Det kan vara långvariga problem i vissa fall. Men de flesta som genomgår en överviktsoperation är väldigt nöjda.  Men om man inte får behålla någonting och bara kräks så är det ju inte förenligt med överlevnad, säger Mats Möller.