Så höll han det hemligt för alla
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-04-29
Josef Fritzl styrde dem med våld och planering
STOCKHOLM/AMSTETTEN. Josef Fritzl planerade.
Och lyckades behålla sin smutsiga hemlighet i 24 år.
– För att inte väcka uppmärksamhet åkte han till andra städer för att köpa mat åt de fyra i källaren, säger polischef Franz Polzer.
Fritzl styrde sin omgivning med järnhand.
Huset på Ybbsstrasse byggdes 1960. Källaren har funnits jämt, men har byggts om efter hand.
Den 28 augusti 1984 stängde han in sin dotter och anmälde henne försvunnen. Tre av hennes barn lämnades till ”morfar” och mormor tillsammans med brev som han fått Elisabeth att skriva själv.
Dörren låst med kodlås
När socialtjänsten kom på uppföljningsbesök höll sig Josef Fritzl borta.
I det fönsterlösa fängelset installerade Josef Fritzl el, vatten, en liten kokvrå, en dusch, sängar och en toalett. Polisen hade i går inga misstankar om att det funnits medhjälpare.
– Han har troligen byggt allt med sina egna händer, säger Franz Polzer.
Enda ingången till gömstället är en meterhög dörr som var så väl dold att den enligt polisen ”inte skulle gå att hitta även om man letade efter den”. Dörren var elstyrd och gjord i stål. För att öppna den krävdes en kod. Samtliga rum var ljudisolerade.
”En auktoritär man”
Josef Fritzl höll sig till planen. Han gav både familjemedlemmar och övriga hyresgäster strikta order om att källaren var förbjudet område för alla utom honom själv. Inte heller i trädgården, under vilken delar av källarrummen fanns, fick någon vistas utan att Josef själv var med.
Med tiden blev fångarna fler och spåren svårare att dölja. Men Josef Fritzl hade pengar. Han åkte utanför Amstetten för att handla mat, kläder och hygienartiklar och bar allt till Elisabeth och barnen när det blivit mörkt.
Enligt tidningen Bild har ett av rummen gjorts till vad som bäst kan beskrivas som en madrasserad cell. Där ska Josef Fritzl ha stängt in dem som inte lydde hans order.
Enligt polisen ska Fritzl upprepade gånger ha använt våld för att kuva sina slavar.
En gång ska Elisabeth ha försökt rymma. Hon försökte aldrig igen.
– Det här är en mycket auktoritär man. De vågade helt enkelt inte göra motstånd, säger Franz Polzer.