Hemma i värmen efter dygn på fjället

Pappa och dotter berättar hur de överlevde i ovädret

SÄRNA. Mardrömsdygnet för familjen Forsenberg i Särna är över.

Pappa Mattias, 37, och dottern Emilia, 11, är hemma igen efter 24 timmar fast på fjället.

– Jag blev rädd när det blev mörkt, säger Emilia.

Det första som slår emot en hemma hos familjen Forsenberg sedan de kom hem på tisdagen är värmen.

Emilia, 11, har fötterna i två för stora luddiga tofflor och värmen går på max i stugan.

– Hennes fötter var blålila när vi satt i helikoptern, säger pappa Mattias.

Då var de äntligen på väg mot säkerhet, efter att ha tillbringat ganska precis ett dygn vilse ute på Drevfjället i Dalarna.

Egentligen skulle hon och pappan bara ta en snabb sväng ut med skotern, innan familjen packade ihop sig och lämnade sin stuga i Särna, nära norska gränsen. Sedan ungefär två år tillbaka bor de i Tampa, Florida.

– Jag hade bara kört 15-20 minuter innan vi körde fast i lössnö. Snön blev snabbt tung och tjock och jag insåg att jag inte fick loss skotern.

Kröp ihop under en gran

Tiden gick och det började mörkna. Sikten, och mobiltäckningen, var dålig. Mattias ringde en granne och förklarade vad som hänt. Fjällräddningen kopplades in. Under tiden började Mattias och hans dotter Emilia inse att de skulle behöva övernatta ute på fjället. De var båda klädda i skoterkläder, skidmasker, ansiktsluvor och vantar.

– Först försökte jag gräva ned oss i lite snö men den föll bara sönder. Sedan hittade vi en gran som vi kröp in under och la oss på lite grankvistar.

Så låg de resten av natten.

– Det var bara att hålla oss så varma det gick, vi låg tätt, tätt och pratade om allt möjligt.

”Höll sig lugna”

Framtidsplaner, vad vi skulle äta när vi kom hem, skolarbete. Ett tag blev det alldeles stjärnklart och då var det faktiskt ganska mysigt och inte så farligt att ligga där, berättar Mattias.

– Det var mysigt. Fast det var iskallt. Det var värst när det blev mörkt, säger Emilia.

– Det var enda gången hon blev rädd, i övrigt har hon varit en riktig rockstjärna. Jag är så imponerad över henne, hon har varit en sådan otrolig hjälte i det här, säger Mattias.

Båda lyckades hålla sig lugna hela tiden.

– Vi höll oss sansade och hade kylan under kontroll. Det viktiga var att komma undan vinden. Vi sa faktiskt att det här är som en camping, bara att man inte vet om man kommer hem igen.

Hemma i stugan väntade en orolig mamma och lillasyster.

– Det var hemskt. Vi försökte hålla oss lugna och tittade på En prinsessas dagbok sju gånger. Jag har ingen mobil heller som funkar i Sverige så jag kunde inte ringa, berättar mamma Magdalena.

”Käkade snö”

På tisdagsmorgonen var framförallt Emilia nedkyld om fötterna.

– Hon huttrade rejält. Men då var jag tvungen att gå upp på berget för att få täckning och försöka ringa igen. Det var jobbigt att behöva lämna henne, och inte veta hur det var med henne. Det var sånt otroligt snödjup, upp till midjan direkt, så det tog flera minuter att bara ta sig någon meter. Jag käkade snö när jag blev trött.

Mattias lyckades ta sig upp på en höjd och beskriva var han var och han hörde också helikopterns rotorblad närma sig. En stor sökstyrka på 20-30 personer med skotrar och helikopter hade då sökt dem sedan måndagseftermiddagen.

– Jag såg helikoptern och sedan Emilia stå utanför granen och vifta, och då visste jag att hon mådde bra. Det var en sådan lättnad.

Båda mådde så pass bra att de inte behövde åka till sjukhus, istället landade de vid byastuga i Gördalen där resten av familjen väntade dem.

– Det var så mysigt att se dem igen, säger mamma Magdalena.

Familjen uttrycker stor tacksamhet mot alla de människor som hjälpt till i sökandet efter dem.