”Det är klädsamt att vara dålig förlorare”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2007-12-07

Jonte Karlsson om humör, ledarskap och svensk basket

En av landets mest marginaliserade sporter har fått fram en av våra största profiler.

Punkt SE har träffat 08 Stockholms tränare Jonte Karlsson inför kvällens derby mot Solna för att snacka ledarskap, svensk baskets framtid och myten om Jonte.

Jonte Karlsson gillar att jobba med unga talanger. ”Varför ska jag ha en kille som är 27 år och är en medelmåtta i ligan när jag kan ha en ung kille som är 18 eller 19 år”, säger han.

När vi kommer till Fryshuset står Jonte Karlsson och nöter skytte med 08-talangerna Omar Zaghden och Kevin Okot.

Killarna lyssnar storögt på ett sätt som 17–årigar sällan gör och den vanliga bilden av den gestikulerande och gapande mannen känns väldigt långt borta.

– Det är väl så när man har varit med länge att man har skaffat sig en pedagogik. Det finns ju en bild av mig att jag är tokig. Jag vet inte om du tyckte jag var så tokig? Men jag visar ett engagemang under matcherna.

Du gillar verkligen det här...

– Det är det jag tycker är roligt, stå och lära unga spelare tekniska grejer. Killar som dominerar ungdomsbasketen gör det inte nödvändigtvis i seniorbasket också. För mig är du ingen talang om du inte är villig att arbeta för det. Ta Zlatan, han har ju en enorm talang men den som tror att han bara glassar förstår ingenting. Han tränar ju som fan. Jag har aldrig träffat någon i mitt liv som är bra som inte tränar som fan.

Är det här det brister i Sverige?

– Ja, jag köper inte att man säger att vi inte kan. Vi kan bli bra i andra idrotter, varför ska vi inte kunna bli bra i basket? Jag är övertygad om att vi kan om vi bara vågar träna hårdare. För mig gäller det inte att vinna SM med 08. Det är klart att det är jättekul och jag försöker vinna, men det handlar ändå mest om att svensk basket ska bli bättre.

På damsidan ser det bättre ut, U19-VM-silver i somras och 08-damerna i Europa...

– Där får vi lära oss. Jag såg när våra tjejer slog Parma och det var en av de roligaste matcherna jag sett på flera år. Tjejer kanske är mer ödmjuka, om du säljer en idé så är de jävligt lojala och jobbar stenhårt. Killarna ifrågasätter och ska hitta egna lösningar.

Vi var inne på ditt humör. Efter vissa förlustmatcher är du så förbannad att dina ögon är svarta...

– Jomen, jag är en väldigt dålig förlorare. Det är jobbigt, men jag tror att det är en egenskap man måste ha. Jag tycker att det är klädsamt. Jag accepterar att förlora när vi gör det vi ska och det andra laget är bättre. Men jag är förbannat sur de dagar vi inte gör det.

Och utbrotten?

– Det är ju mycket ett spel. Jag är ju inte dummare än att jag använder myten om Jonte Karlsson ibland. Det händer att jag säger att nu jävlar ska jag sopa på domaren och ta en teknisk foul så att vi får till en förändring. Eller så kan jag skälla ut killarna efter noter, för då fokuserar de på en sak. Jag har inget emot att de blir förbannade på mig, bara de går ihop om någonting och tänker att nu ska vi visa den där dåren. Man måste ju spela med såna bitar och det passar mig.

Följ ämnen i artikeln