Svårt att granska löften vi inte ser
Trumps digitala initiativ ”Project Alamo” hade ett slutgiltigt mål: att undergräva demokratin.
Det är tragiskt.
Särskilt eftersom han kunde ha valt att använda exakt samma metod för att stärka den i stället.
”Project Alamo” kartlade miljoner amerikanska väljare, som man sedan bombarderade med fejkade och hårdvinklade nyheter. Målet var att få dem att avstå från att rösta.
Den massiva datainhämtningen är läskig och målet föga hedervärt.
Trumps stab skulle lika gärna kunna ha försökt uppnå motsatt syfte: att vitalisera demokratin och få fler att rösta.
Riktad annonsering tas ofta emot med skepsis av integritetsskäl, men personligen tar jag hellre emot reklam för produkter som är relevanta för mig än dem som jag inte är intresserad av.
Detsamma skulle kunna gälla politisk kommunikation. Jag skulle hellre få budskap inom områden jag brinner för än dem jag struntar i. Om partierna genom laglig och transparent datainsamling tar reda på vad väljarkåren bryr sig om och därefter berättar vad de tycker i dessa frågor, skulle de kunna öka allmänhetens engagemang för politiska frågor – och därmed gagna vår demokrati.
Undersökningar visar att ungdomars intresse för politik är på rekordhög nivå – men intresset för politiska partier är fortsatt svalt. Partierna lyckas helt enkelt inte kanalisera engagemanget. Kanske skulle mer relevanta budskap vara ett sätt att attrahera fler.
Svenskar är som bekant besatta av allt som händer i USA. Det gäller inte minst politiska kampanjmakare, som vallfärdar till Washington vid varje amerikanskt val för att studera taktiker och strategier.
Det är därför inte orimligt att tro att även Trumps ”Project Alamo” får svenska efterföljare, om än i mindre skala.
I viss mån har det redan börjat: som Aftonbladet berättar i dag så riktar Sverigedemokraterna “dark posts*” till folk som gillar Socialdemokraterna på Facebook och Moderaterna startar sajter för att samla in mejladresser som sedan kan hällas in i Facebooks annonssystem.
Användandet av Facebooks “dark posts” väcker frågor. ”Hur ska medierna kunna granska vallöften de inte får se? Hur ska väljare kunna veta att deras parti inte säger en sak till dem, och något annat till andra?” är två av dem, som ställdes av journalisten Jack Werner på Dagens Nyheter.
Gustav Martner på Digital Reliance kräver att partierna ska tvingas redovisa aktiviteterna på Facebook. Miljöpartiet i Tyskland gör det redan, frivilligt. New York Times uppmanade under valet användare att skicka in ”dark posts” de sett i sina flöden. Helt klart behövs mer transparens, och en debatt.
Svenska partier bör studera ”Project Alamo noga”. Kanske till och med kopiera delar av den. Men taktiken att aktivt få folk att välja soffan i stället för ett politiskt parti får gärna stanna på andra sidan Atlanten.