Amie Bramme Sey berättar om sin vän Sanna, 19, som mördades i Paris

Uppdaterad 2021-07-05 | Publicerad 2021-07-02

Första gången hon mötte sin pappa var han redan död.

Han låg död i en sjukhussäng.

Journalisten och programledaren Amie Bramme Sey, 33, rapporterar i sitt Sommar om ett kvinnoliv i Sverige 2021.

Hennes eget.

Hennes röst är som en varm smekning och oerhört behaglig att lyssna på.

Men det Amie Bramme Sey säger är inte alltid så behagligt.

Som tur är.

Hon talar som kvinna – det är utifrån sitt kön hon ser världen och skildrar och tolkar situationen och företeelser.

Alltid.

– Mitt främsta epitet är kvinna, säger Amie Bramme Sey.

Hon målar ett porträtt av en helt vanlig kvinna – sig själv – i Sverige idag, för att någon om 30 år kanske ska lyssna och förhoppningsvis se att en hel del har förändrats.

Hon pratar om backlashen efter Metoo, om ”horstämpeln” en del tjejer fick i högstadiet, om övergreppet hon själv utsattes för – utan att förstå det, förrän långt senare.

Hon berättar om strippklubben i USA, om tiden i Paris och om sin vän, Sanna, 19, som plötsligt en natt inte kom hem.

Hon hade plockades upp och mördades av 55-årig svarttaxi-chaufför, på väg hem från en nattklubb nära Louvren den våren, våren 2008.

Hon hittades skjuten med fyra skott i huvudet i en skog senare samma dag. Hennes mördare dömdes fyra år senare till livstids fängelse.

Amie Bramme Sey är 33 år och skildrar sitt liv som ung kvinna under 2000-talet.

När jag lyssnar påminner det mycket om när jag själv var tonåring och ung kvinna – nästan tre decennier tidigare, på 1970 och -80-talet.

Så stor skillnad är det inte.

På den tiden fick tjejer också horstämpel, på den tiden lockades vi också av det sorglösa livet i Thailand – eller bohemlivet i Paris.

Vi utsattes också för sexuella övergrepp, utan att ibland ens förstå det.

Men det finns en avgörande skillnad:

I dag pratar vi om det.

Just nu är mäns våld mot kvinnor på agendan, tack vare bland annat Aftonbladets Kerstin Weigl.

Och dagens unga kvinnor är betydligt kaxigare, vet sitt värde och sin rätt – och tar ingen skit.

Som Amie Bramme Sey.

Det är härligt att höra.

Fortsätt så.

Frågan är om det verkligen är någon större skillnad om 30 år till.

Jag tror tyvärr inte det.