Många skulle inte ha modet att träda fram
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-07-10
Malin Özel vittnade i rätten om hur hon blev sol-och-vårad
Solbränd hud.
Bakåtkammat hår.
Och en vit, uppknäppt Fred Perry-tröja.
Är det så en sol-och-vårare ser ut år 2009?
De skulle egentligen ha varit på kärleksresa i Grekland nu. Badat i havet och pratat bröllopsminnen.
I stället sitter de här, mitt emot varandra, i en sal i tingsrätten.
Stureplanstil
Malin Özel, 29, har blanka ögon. Mannen mittemot, som misstänks för grovt bedrägeri, har begravt huvudet i händerna. Han ser ut att vara hämtad från Stureplan, men har just letts in från häktet i handfängsel.
Malin börjar berätta. Om hur de träffades, förälskelsen, frieriet. Hans charm, som styrde bort henne från den där märkliga magkänslan.
Rätt in i en lögn.
Över tvåhundra vänner och släktingar var bjudna. Men den 17 juni – tio dagar före bröllopet – rasade allt. Mannen hon älskade hade under våren systematiskt plundrat hennes konton och fonder. Och kört hennes kreditkort i botten.
Nästan 300 000 kronor var spårlöst försvunna. Samtidigt upptäckte hon kontaktannonsen han haft ute ett halvår.
– Jag kände mig smutsig. Äcklig. Våldtagen.
Regnet smattrar mot rutan. Mannen mittemot släpper henne inte med blicken.
Hans förklaring är först enkel: hon var med på det. Hon gav honom bankdosan för att han skulle betala deras liv. Restaurangbesöken, krogrundorna och shoppingen.
Därefter leder han oss in i en värld av ofattbart trassel. Det är ”dealer” som ”sket” sig. Skulder som skulle betalas.
Pengar bundna på konstiga konton. Och låsta i krogar på Östermalm.
Jakten på lycka i Dubai.
Betala tillbaka
Han stryker handen över sitt vitblanka ansikte. Och säger att han tänkt betala tillbaka när allt ordnat sig.
Malin Özels bröder fnissar till.
Där och då – i sal 7 i Södertörns sommartomma tingsrätt – är det svårt att tro honom.
– Och varför skulle Malin ljuga? frågar åklagaren.
Han rycker på axlarna. Sedan tittar han än en gång in i ögonen på Malin.
– Hon kanske skäms för att det inte blev något bröllop.
”Ville bara skrika”
Förhandlingen är över. Malin Özel skyndar ut på den vattenfyllda parkeringsplatsen.
– Jag ville bara ställa mig upp därinne och skrika.
Han leds ut bakvägen, för att sättas på fri fot i väntan på dom.
En fråga hänger sig kvar i den regntunga sommarluften.
Hur många bedragna kvinnor finns det i Sverige som inte har Malins mod – som aldrig vågat träda fram?