– Alla vet vilka de är, alla sörjer

Shukri Ali förlorade sin bästa vän i brandkatastrofen

Rinkeby sörjer sina döda. Och kräver svar.

Tragedin i Kuddbygränd har skakat om alla.

– Det här är en katastrof, säger Shukri Ali, vän till familjen.

Shukri Ali, 28, serverar te och kaffe i Rinkebyskolan, dit kvinnorna spontant vänt sig för att sörja de döda.

Flera hundra kvinnor kommer till den improviserade minneshögtiden.

Huda, den döda mamman, var en av Shukri bästa väninnor.

– Vi känner varandra sen 15 år tillbaka, då de kom till Rinkeby och Sverige.

Sist de träffades berättade Huda att familjen skulle med Finlandsfärjan den här helgen.

– Hon var glad och såg fram emot det, säger Shukri.

Det kommer fler och fler kvinnor till skolan. Skolan där tre av de döda flickorna gick.

”Svårt att förstå”

Hanna, den sociala flickan med den livliga fantasin, som till hösten äntligen skulle få börja skolan.

Najma, som skulle börja sexan – hon var plugghästen som älskade skolan och var så pålitlig.

Hiba, som gick ut fyran och som längtade till rasterna för att få hoppa hopprep.

– Det är svårt att förstå att de är borta, säger 11-åriga skolkamraten Özge Mermer. De var så fina.

På skolgården leker de minsta barnen. I matsalen sörjer mammorna. De är tysta, blickarna tomma.

Många kan inte hålla tillbaka tårarna, andra är snabbt framme och tröstar. De är inte ensamma.

– Här känner människor varandra, alla vet vilka de döda är och alla sörjer, säger Shukri Ali.

Både sorg och misstro ligger som en hinna över Rinkeby. Tilltron till myndigheter är liten och många undrar om tragedin skulle undvikits om det hänt i ett svenskt bostadskvarter.

– Skriv om det, säger en ung kille, skriv om hur polis och ambulans

skiter i att komma när vi ringer.

Han försvinner lika snabbt som han dök upp.

I en festlokal i närheten har männen samlats, för att stötta Yuusuf, pappan som i natt förlorade sin fru och fem barn.

”Han har ett starkt hjärta”

– Det är overkligt, i går kväll satt vi och drack te och Fanta i konditoriet Shahal, säger Yuusufs vän, Mohamad Farah.

Han lämnade Yuusuf bara en halvtimme före branden.

– Vi hade haft trevligt och han var på bra humör.

Bara två timmar senare fick Mohamad skicka ett sms och beklaga sorgen.

– Jag läste vad som hänt på Aftonbladet, det är en stor tragedi. Men han har ett starkt hjärta, som han kommer att behöva för sina överlevande barns skull, säger Mohamad Farah.

Solen börjar gå ner i Rinkeby. En kvinna torkar bort tårarna. Hennes barn leker i klätterställningen. Två kvinnor kramas hårt utan att säga något och går sen åt var sitt håll.

Det är dagen efter katastrofen. I stadens förort, men i samhällets utkant.