”Jag hörde Simon skrika”

Nu berättar 17-åringen för första gången om dödsdramat i Rödeby

KARLSKRONA. Han ledde mopedgänget upp till familjens gård i Rödeby.

För första gången berättar nu 17-åringen om skottdramat.

– Det jag gjorde var dumt. Jag ångrar mig, säger han till Aftonbladet.

Under flera rättegångsdagar har 17-åringen suttit mittemot den 50-årige man som allvarligt skadade honom och dödade hans kamrat Simon Söderberg, 15.

När vi nu träffas sker det på hans målsägarbiträde Christer Holmqvists advokatkontor.

17-åringen vill berätta sin version av vad som ledde till den tragiska natten den 6 oktober när han och fem andra ungdomar, beväpnade med träpåkar och käppar, gick in på familjens gård.

– Det vi gjorde var fel, men det 50-åringen gjorde var värre. Han handlade inte i nödvärn eftersom jag var på väg därifrån när han sköt.

”Lyfte aldrig vedträt”

17-åringen står fast vid sin förklaring från tingsrätten: att de mitt i natten bara åkte upp till gården för att prata.

– Jag hade ju blivit slagen av någon av dem med en ölburk i huvudet nere i Rödeby tidigare på kvällen och ville veta vem det var.

På frågan om han förstår att 50-åringen och hans familj kände sig hotade tittar 17-åringen upp lite skyggt.

– Jag vet inte. Kanske. Jag hade ett vedträ i handen, men jag höll det sänkt mot låret.

– Jag lyfte det aldrig och när 50-åringen stod där och mixtrade med geväret och sa att han inte ville prata vände jag mig om för att gå.

Erkänner trakasserier

Själva skotten har 17-åringen inte så klara minnesbilder från. Han minns att han föll och att det gjorde ont.

– Och jag hörde Simon skrika att han skulle sluta skjuta.

Trots att 17-åringen är ett brottsoffer har rättegången mest handlat om trakasserierna mot 50-åringens familj.

Något som han själv erkänner och har förhörts om.

– Det började med att vi busringde och uppmanade andra via Lunarstorm att ringa till dem. Men det var bara på skoj, det var inte illa menat.

Var det inte för att sonen i familjen har ett lättare förståndshandikapp?

– Nej, jag visste inte vem han var då.

När 50-åringens bror tog kontakt med 17-åringens föräldrar tog busringandet slut.

– Sedan sprejade jag och en kompis ner familjens bil med färg strax före jul 2006.

Varför gjorde ni det?

–Vet inte. Det bara blev så.

”Vi förstod inte”

Därefter var 17-åringen, enligt egen utsago, inte inblandad i något bråk med familjen förrän i somras.

– Vi satt några stycken och hängde på torget i Rödeby. Det finns absolut inget att göra där under sommarlovet.

När de plötsligt fick se 50-åringens son komma på sin moped följde de efter.

– Det var ingen taskig tanke bakom. Vi förstod inte att han blev rädd.

I början av september hände det som enligt 17-åringen trappade upp konflikten.

– Jag körde upp bredvid 50-åringens son och hans kamrater när en av dem plötsligt svingade ett basebollträ mot mig.

Efter den incidenten försökte 17-åringen och hans kamrater flera gånger stoppa 50-åringens bil. Ett par gånger körde de ifatt den och slet upp bildörren.

– Vi ville ge tillbaka. Men allt vi gjorde var dumt.

Han säger att han inte varit med vid alla trakasserier som familjen utsatts för och han förnekar att han är ledare för gänget.

– Jag har gått i samma klass som sonens kamrat och han känner igen mig. Därför är det mitt namn de gett till polisen.

”Hade kunnat stoppa”

17-åringens pappa, som gett klartecken till intervjun, tycker det är fel att säga att hans son trakasserat familjen.

–Det handlar inte om mer än sju, åtta gånger under två år som familjen utsatts för något. Det förekommer tio gånger värre mobbning på skolor och arbetsplatser.

Pappan fick själv inte veta något om vad sonen gjort förrän efter skottlossningen.

– Om bara föräldrarna, eller polisen eller det sociala, sagt något till mig hade jag kunnat stoppa det.

Polisen har förhört 17-åringen om trakasserierna. Åklagaren har ännu inte beslutat om han ska väcka åtal för ofredande. Det kan också bli aktuellt med ett strafföreläggande.

Mjälten bortopererad

17-åringen vårdades en dryg månad på sjukhus. Hans mjälte har opererats bort och såren efter hagelskotten vill inte läka som de ska.

– Läkarna har sagt att jag måste gå igenom ytterligare en operation. Stomipåsen på magen hoppas jag kunna slippa om några veckor.