Freivalds hade en häst i sängen
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-04-18
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
”Jag är orolig.” Jag har Hooman från Husby Unite på tråden, och kanske minns ni nätverket som 2005 demonstrerade utanför Svenska Bostäders kontor, för att visa sitt missnöje mot ”bostadsbolagens långvariga misskötsel av Husby”?
Anyway. Nu pratar vi om Bilda Bostad, organisationen som för skattemedel ska informera de boende där, och på andra ställen runt stan, om hur man kan ombilda sin hyreslägenhet till en bostadsrätt. Ett informerande som har visat sig mer likna en ”köpköpköp”-kampanj med pukor och trumpeter, än opartisk rådgivning.
Och jodå, precis som Hooman, tycker jag att det är bisarrt att friköp av lägenheter i ett område som behöver upprustning i miljardklassen, framställs som en toppen och rätt riskfri investering för framtiden.
Men jag är inte särskilt orolig. Jag tror nämligen att de flesta sitter hemma och fnissar åt alltihop. Skakar på huvet när de läser bostads- och integrationsborgarrådet Alvendals brev, för herregud, självklart handlar inte utförsäljningen av allmännyttan om huruvida man kan måla om köket eller inte. Eller om integration. Eller om förorten över huvud taget.
Det här lotteriet utspelar sig i innerstan, det vet vi ju. Där sitter de lyckligt lottade och fnular, inte på inflytande, inte på demokrati eller nåt annat tjusigt. De är fullt upptagna med att tänka på Det Stora Klippet. Hur stort ska det bli? En miljon? Två? Visst, det är säkert betydligt trevligare än att få ett blodigt hästhuvud i sängen som i filmen Gudfadern, men ändå: Det är fortfarande ”an offer they can´t refuse”. Fråga den självömkande Laila Freivalds. Hon gick med fem miljoner i vinst när hon – som så många andra omvandlare från förra gången – sålde vidare sin lägenhet.
Men därmed inte sagt att jag tycker att det är fel med bostadsrätter i förorten. Jag växte själv upp i en. Skillnaden är bara att när mina föräldrar pyntade 13?000 spänn för vår trea i Husby 1975, då var de nybyggda fastigheterna top of the line.
Läget är lite annorlunda idag, hyreshusen är gamla och den renovering som de boende redan har betalat
för genom sin hyra, har inte blivit gjord.
Så kan vi inte bara sluta hyckla om det?