”Nu ser jag att de bär kroppar”

helskärm

Torkan på Afrikas horn fortsätter. Tusentals människor anländer varje dag till världens största flyktingläger, Dadaab, i östra Kenya.

450 000 flyktingar trängs på en yta byggd

för 90 000.

Hjälparbetaren Kamahl Isa Ahmed berättar för Aftonbladet om situationen på sin arbetsplats – där han varje dag får säga ”Nej, du får inte plats. I morgon, kanske.”

helskärm

Fredagen den 5 augusti, klockan 11.20.

Kamahl Isa Ahmed har jobbat sedan 06.00 när Aftonbladet når honom

i det största av Dadaabs tre läger, Dagahaley, där han registrerar nyanlända flyktingar.

– Det kommer väldigt många ensamkommande barn. Vi har tagit emot 1 400 familjer i dag, men det är fortfarande många utanför.

– Nu ser jag en ny grupp med människor komma och snart ska vi stänga. Situationen är inte bra. Vi är för få och klarar inte av att jobba hur mycket som helst. Vi är trötta. Vi är också människor.

Hur många väntar utanför lägren på att få komma in?

– Tusentals. De får mjölk och kex. Läkare utan gränser ger dem sjukvård utanför.

Gamla och ensamma

Kontakten bryts. I bakgrunden skriker folk och Kamahl ropar ”ställ er i kön”.

Kamahl hallå, vad händer?

– De ensamma försöker bråka. De gamla kan inte hjälpa sig själva. Vi har fullt och måste skicka tillbaka de ensamma.

Vad gjorde du?

– Jag tog de gamla åt sidan för att hjälpa dem.

Hur är situationen för människorna utanför lägren? Vad är de i för tillstånd?

– De är inte bra, men folk är här för att överleva. Många är sjuka, handikappade.

Kamhal avbryts igen. Han ropar något.

– Hallå. Nu ser jag att de bär på kroppar.

Bär de på kroppar?

– Jag ser inte om hon är död. Kanske hon dör i dag eller i morgon.

Hur påverkas du av allt det här?

– Jag hostar av dammet. Alla påverkas.

Han avbryts igen och pratar med någon, hela tiden på engelska.

– Hallå, jag ser flera kroppar. De ber för dem. De ska begrava dem nu.

Kamahl avbryts igen av folket runt honom. UNCHF:s registrering ska snart stänga för dagen.

– Flickan dog i ett närliggande getto. Hon var inte vårt ansvar.

Kallt och blåsigt

Vad händer med alla utanför när ni stänger?

– Vi ger dem mjölk. Vi får hjälpa dem mer i morgon.

Vad är det för väder? Är det varmt?

– Det ser ut som det ska regna, men det kommer inget regn. Det är inte så mycket sol, blåser och är kallt.

Vad gör du nu?

– Jag måste gå. Men jag är snart här igen, jag jobbar måndag till söndag, säger han och lägger på.

Klockan är då 11.55.