Rune Andersson spottar ur sig livsvisdomar

Uppdaterad 2018-06-13 | Publicerad 2017-07-28

Mobbade bondpojkar från västra Blekinge blir inte miljardärer.

Rune Andersson är undantaget.

Vägga Idrottsplats i Karlshamn, 1960-tal. Rune Andersson och gymnasiekompisarna Jan-Axel och Jan-Erik står och hejar på dåvarande favoritlaget Högadals IS.

18-årige bondpojken Andersson hade läshuvud, men var likväl skoltrött. Han visste inte vad han skulle göra med livet. Fem decennier senare är fotbollsintresset intakt och han bor fortfarande på landsbygden. Utöver det är han god för omkring nio miljarder kronor.

Rune Andersson ger oss framgångssagan kronologiskt, från födseln till ålderns sensommar. Inga krusiduller, inga konstigheter. Allt ska med och alla betydelsefulla affärskontakter ska nämnas.

Den spartanska barndomen utanför Kyrkhult i västra Blekinge. De fyra kilometerna till grundskolan. Mobbningen på realskolan.

Studenttiden på Chalmers i Göteborg. Engagemanget inom studentkåren. 

Berättelsen om hur han som 26-åring fick i uppdrag att starta den tekniska högskolan i Luleå. Kometkarriärerna inom Plannja AB och Electrolux storköksdivision. Och därifrån varje steg på vägen till år 2017.

Hade Andersson lika gärna kunnat lägga ut sitt cv på Facebook och struntat i att sommarprata? Säkert.

Men då hade lyssnarna gått miste om en hel del. För det första är Rune Andersson en citatmaskin:

”Pengar besegrar sällan entusiasm.”

”För höga priser får man reaktion på direkt och kan korrigera. Motsatsen får du aldrig reda på.”

”Status och prestige är inget att bry sig om. Om det går bra för dig behöver du det inte. Och går det dåligt har du ingen nytta av det.”

Karln spottar ur sig livsvisdomar som vore han näringslivets Paulo Coelho.

För det andra vågar han ta ställning politiskt, vilket är ovanligt för företagsledare av hans kaliber.

För det tredje är Rune Anderssons västblekingska dialekt fortfarande intakt. Och som alla vet är det den vackraste dialekten i världen.