”De goda männen är många – de behövs”

Jag tänker en, jag tänker två, jag tänker tre gånger.

Den första ”slå ihjäl fanskapet”, den andra ”herregud, stackars ungar”, den tredje ”vi behöver oändligt många fler män i förskolan”.

En Roberto, en Ranelid och en Dregen på varje dagis.

helskärm

Och jo, jag tänker tankarna i den ordningen och är inte så stolt över den första: grottman vid skrivbord. Dummast är att jag tänker den innan jag tänker på ungarna, inte många kvinnor skulle gjort samma instinktiva prioritering. I alla fall inte om de har barn som nyss lämnat förskolan och går kvar på fritis.

LIka sällsynt som hemsk

Dessvärre lär många föräldrar, både män och kvinnor, långsamt dra en liknande primitiv slutsats efter de förmodade sexövergreppen på Frälsningsarmens daghem: det här går inte, inte nu igen, ta bort alla Fröken Lasse från ungarna! Ett antal daghem och fritis – av omsorg om sina få manliga anställda – kommer att besluta att killar inte öppnar och stänger ensamma med barnen, inte byter blöjor eller duschar med ungarna, med mera.

Alla glömmer, eller förtränger, att händelsen i Jönköping är lika sällsynt som den är hemsk.

Enorm tillgång

För en manlig förskollärare, trygg i sitt yrke och sig själv kan det förstås bli rena lyftet på jobbet: han slipper de geggiga, våta barnen, får bättre arbetstider och behöver aldrig ensam sysselsätta femton eftermiddagströtta fyraåringar. Samtidigt i vetskap om att för tusentals små tjejer och killar är han och andra män i omsorgen en enorm tillgång – den enda man de möter på dagtid och för många kanske den enda vuxna man de växer upp med.

För en nyanställd ung Lasse eller Mohammad är det inte lika lätt att axla misstroendet. Så länge männen är så få blir en avslöjad pedofil – om det så är en vart femte år – en snara runt halsen på en hel yrkeskår.

Fler män behövs

Den enda vettiga slutsats man kan dra av händelsen i Jönköping är att dagis och fritis behöver fler män. Män som Bosse Ringholm, Paolo Roberto, Björn Ranelid, Markoolio, Dregen, män som är olika och män som är många.

Jag tror också, utan någon som helst vetenskaplig grund, att män i grupp snabbare än kvinnor märker om en man visar en störning i relationen till barn. Vi är, på

gott och ont, väldigt uppmärksamma på varandra när vi jobbar tätt.

Rädslan då? Förtvivlan och oron som Jönköpingshistorien väcker? Kan det drabba min grabb eller flicka?

Jag vägrar tänka så. Livet är för kort, pedofilerna för få och de goda männen för många.