”I Österrike kan ingen vara bög”

Homofobin lägger Jörg Haiders mystiska död i dimma och spekulationerna är många

BÄRENTAL, KLAGENFURT. I ett kylfack på begravningsbyrån Pax i Klagenfurt vilar kvarlevorna av Österrikes mest omtalade politiker sedan Adolf Hitler.

En månad efter Jörg Haiders krasch vägrar hans familj begrava kroppen – och med den en annan möjlig sanning om hur han mötte döden.

En garderobsbög som kör av vägen med 1,8 promille i kroppen – eller ett politiskt mord?

– Han var en god människa. Ein guter Mensch. Skriv det!

De tre kvinnorna tänder ännu ett gravljus i regnet på Bundesstrasse, platsen där Jörg Haiders VW Phaeton voltade två varv och knäckte nacken på partiledaren natten till 11 oktober.

Varje morgon, vecka efter vecka, rensas plank och gräsmattor, på kvällen fylls de igen med nya blommor, lyktor och brev. Sida vid sida skickar fascistiska Lega Nord, sjuksköterskeskolan i Villach och fotbollsklubben SK Austria-Kärnten sina sista hälsningar. Hit vallfärdar Österrike, från Linz, Graz, Wien, Salzburg – men alla vi träffar bär en genuin misstro mot pressen. Ytterst få vill stå för sin hyllning med namn eller bild.

Kärnten, Österrikes fattiga syd, är Haiderland. Här finns inte högerextremisten, nynazisten, mannen Europas politiska etablissemang inte ville ta i med tång. Här är Jörg Haider ”våra hjärtans kung”, här röstade 40 procent av väljarna på hans nya parti BZÖ, Framtidsförbundet. Här är Haider älskad, men bögskräcken så stor att hela delstaten sytt igen läpparna om hans eventuella homosexualitet. Än värre – de få vittnen som finns från natten för hans död vägrar träda fram ur anonymiteten.

Homofobin till trots, på gaybaren Zum Stadtkrämer, hans sista anhalt i livet, gillade man också Haider.

– Han var en politiker som fanns till hands för väljarna 365 dagar om året, säger stamgäst-en Eva Wagner, 33.

– Jag tyckte om honom. Gayvärlden i Klagenfurt tyckte om honom. Alla tyckte om honom.

– Jag har sett Haider här många gånger, men aldrig full. Den fredagskvällen kom han hit för att träffa ägaren, de känner varandra sedan tidigare. Det var hans ärende.

Ägaren till Stadtkrämer, Franz, är i 30-årsåldern. Blonderad, vacker, trendriktigt klädd och med ett ungt, pojkaktigt ansikte. Om man så vill rena sinnebilden för det hov av yngre män som gav Haiders parti dess öknamn: Die Buberlpartei, Gosspartiet. Men Franz vill inte berätta om mötet.

– Jag vill att ni går, säger han.

– Jag vill inte ha mitt ställe förknippat med den här historien.

Det är en from önskan. På Stadtkrämer sägs Haider ha delat en hel vodka med en okänd man, utbytt telefonnummer, och kraftigt berusad gått för att ta bilen hem strax efter midnatt fredagen den 10 oktober. Från Stadtkrämer finns också den suddiga bild som visar Haider tätt tillsammans med en manlig vän.

– Vittnena på baren ljuger, säger Paolo Quercia, gift med Haiders dotter Ulrike.

– En del säger att Jörg var där i tre timmar, andra i några minuter. Och alla är anonyma.

Det officiella tidsschemat säger att Haider lämnade nattklubben Le Cabaret i byn Velden 22.40 på kvällen. Det var dimma, och vägen till Klagenfurt tar ”tjugo minuter att köra lagligt, sju–åtta om man kör fort”.

Det ger Haider maximalt en dryg timme på Stadtkrämer.

– Oavsett tiden, han drack inte på det sättet, säger Paolo. Jörg byggde hela sin politik på gatan, överallt där människor möttes. Gick han in på en bar bjöd han alla på ett glas vin, men sippade bara på sitt eget.

Men om han var så omtyckt, varför är människor här så rädda att säga det öppet?

– Därför att den bild som gavs av honom i Europa var så negativ och deformerad, så väsensskild från hur människor uppfattade honom här. Hans väljare kom till stor del från vänstern och katolska grupperingar, han styrde Kärnten tillsammans med socialistiska partier. Hans agenda var enkel: att skydda en liten regions identitet från globalisering och alltför snabb social förändring. Han var definitivt inte en rasist som man alltid sa, säger Paolo Quercia.

Haiders erkänt måttliga spritvanor, de anonyma vittnena och änkan Claudias envisa vägran att kremera kroppen bär tillsammans upp en massiv misstro mot orsaken till olyckan i Kärnten.

Enligt tidningen Österreich övervägs en eventuell mordutredning. Flera sådana krav har kommit till myndigheten efter Haiders död.

Claudia Haider har avvisat en mordutredning, men vill enligt uppgift få till stånd en andra och grundligare obduktion av kroppen innan den kremeras. Tills vidare ligger Haiders stoft hos den privata begravningsbyrån Pax i Klagenfurt.

På olycksplatsen återfanns aldrig några bromsspår. Den kvinna som sägs ha blivit omkörd av Haider strax före olyckan har aldrig gett sig tillkänna. Bilen, en VW Phaeton, är enligt många bedömare en sportbil byggd för att klara en krock även i extremt hög fart. Trots säkerhetsbälte och utlösta krockkuddar hittades Haider med bruten nacke.

På internet diskuteras allt från knockoutpiller i hans glas till en ren avrättning av den israeliska underrättelsetjänsten Mossad. Metoden kallas ”Boston brakes” – ett mikrochip installeras i bilens datorsystem och slår ut styrning och bromsar efter en given sträcka eller via fjärrkontroll.

En annan teori är att konkurrerande politiker i partiet BZÖ skulle vara inblandade. Stefan Petzner, 27, Jörg Haiders arvprins i partiet och utpekad som mångårig älskare, var den siste i BZÖ som talade med Haider på kvällen. Efter dödsolyckan berättande han gråtande i radio om ”mannen i mitt liv” och sattes direkt i politisk karantän med munkavle av partikamraterna.

Kanske är ändå den färdväg Haider valde det som bäst talar för konspirationsteorierna. Om han varit kraftigt berusad kunde han enkelt ha tagit bilen de knappa två kilometerna till villan i centrala Klagenfurt. Han kunde ha gått. I stället följde han sin vanliga fredagsrutin, och styrde mot godset i Bärental, ”Björndalen”, knappt tre mil söderut mot den slovenska gränsen.

Vägen dit, knappt bredare än en cykelbana, slingrar sig genom ett rent trolskt landskap, längs floder, vattenfall och lodräta stup. Här, i de nära 3 000 meter höga Karawankenbergen, ligger familjen Haiders arvgård gömd för världen.

Det är en svindlande färd i dagsljus, en skräckupplevelse i mörker, och för en berusad förare på natten snarast ett komplett självmord.

Skulle alpbonden, alpinisten, den erfarne skogsmannen Haider ta den risk-en – om han druckit sig till 1,8 promille? När han kunde välja att gå två kilometer hem?

En sak är dock säker: OM Haider ville bli berusad snabbt den kvällen valde han rätt ställe. När vi gör ett andra besök på Zum Stadtkrämer, vid midnatt, har publiken bytts ut. Borta är chica Eva Wagner och den trendiga, städade gaypubliken. Nu trängs de äldre männen runt baren, 25-litersdunken med Averna (Jägermeister) tappas regelbundet som en klocka. Här sitter byggmästaren Joakim, försäljaren Dieter, tjänstemannen Farhad, advokaten Ben och många fler. Nästan alla är kraftigt påverkade och raggfaktorn explosiv. En gayvärld i lönnskugga och fylla som övriga Europa lämnat för decennier sedan.

– Så är det, säger Ben, en av de få nyktra gästerna.

– Du kan vara bög i dag i Tyskland, i Italien, i Frankrike eller Sverige. Du kan vara bög i hela Europa, men inte här. Ingen kan gå ut öppet med det här. Det är hyckleri, visst, men det här är Österrike.

Och Jörg Haider, var han en av er?

– Nej, jag tror faktiskt inte det, säger Ben.