Nationell stolthet präglar dagens val
Få britter gillar EU – men EU vill till varje pris att Storbritannien stannar
LONDON. Om förnuftet får styra hur britterna röstar så stannar de kvar i EU. Det ekonomiska priset för en känsla av frihet och för att slippa invandringen är högt.
Men om känslorna styr är risken uppenbar att vi alla vaknar redan på midsommaraftonens morgon med en rejäl baksmälla och ett EU-land mindre.
Ute i Europa ser många med bävan på folkomröstningen. En överväldigande majoritet av tyskar, holländare, svenskar och andra européer vill att Storbritannien stannar kvar i EU.
Folkomröstningen ses som ett ödesbeslut där hela EU:s framtid som fredsprojekt står på spel. Väljer britterna att lämna kan det få andra länder att göra detsamma.
I Storbritannien är stämningen en helt annan. Här handlar valet om nationell stolthet, att ge Bryssel en känga i baken och få stopp på strömmen av östeuropéer som leder till överfulla skolor och långa väntetider på sjukhusen.
Alternativt att försvara de ekonomiska fördelar som det ändå innebär att vara med.
Få britter gillar EU
Väldigt få britter är varma anhängare av EU. De flesta jag träffar muttrar om petiga byråkrater i Bryssel och slöseri med medlemsländernas pengar. Tanken på ett fördjupat samarbete där länderna ger upp en stor del av sin suveränitet har aldrig varit något för invånarna i den forna kolonialmakten.
Taxichauffören Mark Godden kör omkring i Mayfair i centrala London med två ”Vote Leave” dekaler på sin klassiska, svarta Londontaxi. En på vindrutan vid förarplatsen och en på bakrutan. För honom är folkomröstningen ett val som alla andra. Han tar inte särskilt allvarligt på det även om han hoppas att landet ska lämna.
– Jag vet att de flesta européer vill att vi ska stanna men det påverkar inte mitt beslut. De vill ha oss för att vi betalar en massa pengar till EU. Bra för dem men inte för oss.
Han ler nöjt åt sin analys.
Men ser du inte EU som ett fredsprojekt?
Mark tittar lite undrande på mig innan han avfärdar argumentet.
– I dag är det inte tredje världskriget vi behöver oroa oss för. Det nya kriget är terrorismen där islamister skjuter ner folk på tågstationer och på caféer.
Franska företagare vädjar
Framsidan av den här veckans tyska magasin Der Spiegel är helt täckt av en brittisk flagga med en rubrik i mitten på tyska och engelska ”Please don't go”. Inne i tidningen är alla artiklar som handlar om brexit både på tyska och engelska.
– Det sista vi tyskar, vi européer behöver är en rörig skilsmässa från Storbritannien, skriver tidningen. EU är inte bara Bryssel. Europa är det framgångsrika försöket att lära av historien och lämna krigets vidrigheter bakom oss. Bara med Storbritannien kan vi göra EU bättre och slå in på en väg mot framtiden.
I dagens Daily Telegraph har franska företag verksamma i landet tagit ut en helsidesannons där de vädjar till britterna att stanna.
Men det är som sagt tveksamt om den här typen av välmenande vädjanden utifrån biter på britterna eller om det tvärtom får motsatt effekt av typen ”ni utlänningar ska inte tala om för oss hur vi ska rösta”.
Valdeltagandet avgörande
Så här på sluttampen känns det ändå som om det är fördel för remain-sidan. Man vann den stora slutdebatten i tv på poäng. Boris Johnson, landets mest populäre politiker och lämnasidans ansikte utåt, var blekare än vanligt.
Spelbolagen – som på senare år varit bättre än opinionsmätningarna på att förutse valresultat – förutspår en seger för stanna-sidan. Enligt Ladbrokes är det bara 24 procents chans för en brexit.
Avgörande blir vilken sida som lyckas få sina anhängare att verkligen gå och rösta. Leave anses mer välmotiverade men många av supportrarna röstar inte i normala val. Kommer de att orka släpa sig till vallokalen den här gången?
Remain anses mindre passionerade men mordet på Jo Cox förra veckan kan göra att fler än annars går och röstar för att visa sitt stöd för demokratin i en tid då den hotas av mörka krafter.
Tio procent av väljarna har ännu inte bestämt sig. Vart deras röst till slut går avgör.
De båda sidorna är oense om det mesta men på en punkt säger alla samma sak: valdagen blir en riktig nagelbitare.