Kielos glömmer att tala om klass

Publicerad 2013-08-16

Katrine Kielos. De första 45 minuterna av hennes sommarprat handlar om hennes östeuropeiska familjebakgrund. Den andra delen av programmet handlar om politiskt maktspel.

Katrine Kielos undervisar och underhåller.

Men hur kan man vända ut och in socialdemokratin utan att tala om klass?

Katrine Kielos sommarprogram har två ansikten. De första 45 minuterna handlar om hennes östeuropeiska familjebakgrund.

Hennes mors del av släkten var konstnärer. Hennes fars del krigade och stupade och söp och stupade.

Hon blandar och ger, alltid med en konsekvens i tonen. Som om allting Katrine Kielos säger är objektiv sanning. Istället för att säga att hon tycker något lägger hon fram sina åsikter som faktum, till exempel:

”Nationalismen är den kortaste genvägen till hat och den enklaste ursäkten”.

Såg patriarkatet i vitögat

Retoriken påminner om en politikers. Det hänger så klart ihop med Katrine Kielos i stort. Hon började formulera sina åsikter och tankar redan i mitten av tonåren. Då i en feministisk studiecirkel med veganska brownies som tilltugg.

Senare som student på Uppsala universitet och medlem i ett socialdemokratiskt studentförbund. Även där fick hon se patriarkatet i vitögat, i form av könskonservativa professorer.

Politiskt maktspel

Den andra delen av programmet handlar om politiskt maktspel. Där glänser Katrine Kielos. På ett pedagogiskt vis förklarar hon relationen mellan politiker, ledarsidor och väljare.

Hon går till storms mot Socialdemokraterna, ett parti hon själv till stor del sympatiserar med.

”Socialdemokratin drivs mycket av rädsla, jaget underordnat partikroppen. Det skapar mening men också en ursäkt för att slippa ifrån personligt ansvar”, säger hon.

Där snackar vi skarp kritik.

Talar knappt om klass

Den stora frågan är var Katrine Kielos själv hamnar bland allt det där. Hon bjuder inte mycket på sig själv, vilket hon absolut inte behöver.

Men man undrar vad som drog henne mot socialdemokratin, som hon har varit en del av och som hon promotar i sina ledartexter. Feminismen är en sak, det gör hon tydligt.

Samtidigt är det en gåta varför hon knappt talar om klass. Det är väl själva fundamentet i en arbetarrörelse?