– Jag vill ha en president som bryr sig

Uppdaterad 2012-09-05 | Publicerad 2012-09-04

Tanisha, 36, ska övertala miljoner att rösta på Obama

LIKA ENTUSIASTISK SOM 2008  Delegaten Tanisha Harris, 36, är en av cirka 6 000 delegater som ska få amerikanerna att rösta fram Obama en gång till. Till skillnad från 2008 är Tanisha nu frisk efter två diskbråcksoperationer och på plats i Charlotte, North Carolina, där demokraterna och Obama håller sitt tre dagar långa konvent. Entusiasmen för Obama har minskat sedan 2008 – men inte hos alla. ”Jag är lika entusiastisk nu!”, säger Tanisha.

CHARLOTTE, NORTH CAROLINA. I undantagsfall masar sig amerikanen till röstlokalen och i övrigt är han passiv, en politisk grönsak, okunnig om samhället han lever i och världen omkring sig. Det är vår vanliga bild av USA.

Flera kändisar är på plats för konventet. Bland ­annat ­pastorn Jesse Jackson (mitten) som Tanisha tog en bild tillsammans med. Bilden ska hon visa hemma i Vancouver.

Tanisha Harris, 36, motsäger allt det där, inte bara för att hon lyckades bli delegat på Demokraternas konvent, utan framför allt för att hon är aktiv gräsrot.

Tanisha, socialarbetare till yrket, ansvarar hemma i Vancouver i delstaten Washington för ett valdistrikt på ­ungefär 15 kvarter. Där bor 1 100 ­personer. I detta ­distrikt finns cirka 20 aktiva medlemmar i Demokraterna, fast medlemmar kanske är för mycket sagt: Man kan betala 20 dollar i årsavgift, om man ­inte betalar får man vara med i alla fall.

Det politiska vardagslivet i USA är ­sålunda ... lösare ... än det svenska, som har tydliga organisationer, tydliga medlemsavgifter, tydliga krav och, ja, tydlighet i allt. Men känslorna är nog starkare i USA.
 

Dagen innan Demokraternas konvent börjar i Charlotte, North Carolina, sitter Tanisha i en mässhall lika dödligt trist som världens alla andra mässhallar. Men hon är upplivad, ­detta är ett av hennes livs stora ögonblick. Uppvärmning inför konventet. Runtom om i byggnaden håller olika intressegrupper möten – svarta, ­latinos, ursprungsbefolkning, landsbygdsbor, homosexuella ...

Tanisha är med på de svartas möte. En talare långt därframme på podiet säger att Demokraterna inte kan ­svara med lögner på alla Republikanernas lögner – det skulle bli för mycket – men vi kan organisera oss bättre än de! Publiken skrattar och applåderar. Tanisha säger att hon har Demokraternas värderingar i blodet.

– Mina föräldrar blev politiskt medvetna under John F Kennedys och Martin Luther Kings tid. De lärde oss att vara toleranta, att ha ett öppet ­sinne.
 

Hon började med politik under valrörelsen för fyra år sedan. Då deltog hon i telefonkampanjer och viftade med plakat på möten. Mer kunde Tanisha inte göra, hon hade genomgått två diskbråcksoperationer och hade svårt att röra sig.

– Jag ville ha en president som ­bryr sig om folket, som ­talar så att vi ­förstår och som tar oss ur krigen. Det sista var viktigt för mig. Jag hade ­arbetat som elevassistent på high school. Jag såg elever som tog värvning – en av dem dödades. För vad? Vi invaderade Irak, ett land som inte hade något med terrorattackerna mot USA att göra.
 

2008 handlade valet om stora, övergripande politiska frågor, säger Tanisha. Valet 2012 är snarare personligt, säger hon.

– Obama har blivit attackerad på grund av sin ras. Då attackerar de också mig. Mina föräldrar växte upp ­under segregationen när svarta inte fick ­sitta var de ville i bussen, när de inte fick rösta. Nu försöker Republikanerna ­göra det svårare för svarta och latinos genom att införa striktare ID-krav i en del delstater. De vet att det försvårar för minoriteterna att rösta.

Även på ett annat plan är valet personligt för Tanisha. Hon föddes med kroniskt diskbråck. 2008 opererades hon två gånger men inte så omfattande som läkarna ville. Försäkrings­bolaget prutade ner de medicinska ­ingreppen.
 

Operationen kostade 50 000 ­dollar (cirka 335 000 kronor), 10 000 dollar fick Tanisha stå för själv.

– Jag tog mina besparingar och fick hjälp av mina föräldrar. Jag är lyckligt lottad. Många ruineras när de blir ­sjuka.

I dag, säger Tanisha, skulle försäkringsbolaget inte ha kunnat ­pruta ner hennes operation. Det är tack vare Obamas sjukvårdsreform. Tanisha har blivit tryggare och det är ännu ett skäl att rösta på Obama.

Jo, hon medger att entusiasmen för Barack Obama har sjunkigt ”något”. Men det beror på de otroliga förväntningar som ställdes på honom 2008. Obama har lyckats med mycket, men hur mycket han än gjort blir det mindre än vad världen hoppades på.

Tanisha tar ny fart:

– Jag är lika entusiastisk!
 

Hon har anmält sig till en kurs i hur man mobiliserar väljare. Hon ska ­demonstrera för aborträtten. Hon ska delta i diskussioner om hur man får fler svarta till högre utbildning. Och så ska hon gå på museum och där­efter stödja det lokala näringslivet, vilket förmodligen betyder shopping.

Politiken är till största delen av­klarad. Hon har avgett ett löfte om att rösta på Barack Obama som presidentkandidat, detta löfte kommer hon att förnya i ett möte för ­dele­gaterna från delstaten Washington.

Partiets valplattform är redan ­skriven. Demokraterna i Washington argumenterade för en skrivning om könsneutrala äktenskap. Den kom med.

Då finns inte så mycket mer att ­orda om? Återstår att vifta med flaggor och plakat?
 

En sådan skrivning innehåller en förrädisk underskattning av Tanisha och övriga 6 000 delegater. Det är nu den börjar, ­tvekampen om ledningen för världens mäktigaste land. ­Tanisha är en av dem som ska övertala miljoner människor att gå och ­rösta, att vara med och bestämma sin framtid.

Den ena politiska superstjärnan efter den andra passerar. ­Tanisha springer fram för att ta en bild av ­pastor Jesse Jackson, och sedan av Donna Brazile som sitter i Demokraternas ledning och dessutom kommenterar politik i CNN.

De bilderna ska hon visa hemma i Vancouver.

– Jag blev vald för att jag är hän­given, en sann representant för partiet. Jag tar med mig min familjs och mina vänners energi till konventet, sa jag. Och när jag kommer tillbaka hem har jag så mycket att ­berätta.