Jill är en typisk ”girl next door”
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-07-13
Lite Kreta och lite geting-skräck.
Jill Johnsons ”Sommar” började oroväckande oengagerat.
Vändningen kom med en cancersjuk fyraåring.
Ett bra sommarprogram består av lika doser professionella återblickar och personliga bekännelser. Ge oss katastroferna och triumferna och sätt något på spel. Då blir det bra.
Men det får bli ett tips till Jill Johnsons nästa sommarprogram.
Nu fick vi nöja oss med avslöjandet att sommarprataren jagar schlagergurun Bobby Ljunggren att simma 40 längder i poolen på Kreta, samt standardiserad ångest över kändisskapets baksidor.
Johnsons ideal, att vara ”the girl next door”, lyckades hon mer än väl leva upp till.
Här fick vi en rapport från det bussiga Sverige. Där man bryr sig om sina grannar, högaktar föräldrar och gamla och unnar sig en latte till inredningstipsen som utbyts vänner emellan.
Landet där ingen växer sig för märkvärdig, alltid finns det någon kompis som drar ner en på jorden med ampra sms från verkligheten.
Om inte Jill Johnson förmår utlösa en flyttvåg till Borås, ja då vet jag inte.
Så långt acceptabelt tidsfördriv utan smärtpunkt. Tills Elsa, 4, gjorde entré. Dotterns bästa kompis som en dag kom hem från sjukhuset med diagnosen obotlig hjärntumör, gav programmet en känslomässig fördjupning. Tack och lov med en ljus vändning, Elsa mår i dag bättre och får förhoppningsvis växa upp och bli stor.
Leonard Cohens ”Hallelujah” är lika flitigt förekommande i ”Sommar” som i ”Idol”. Hugade aspiranter som vill visa på djup och musikalisk självständighet älskar denna svårsjungna ballad. Låtvalet i sig är oändligt förutsägbart men Justin Timberlakes och Charlie Sextons version är en liten pärla.