"Han slutar väl inte mörda bara för att jag öppnar dörren för dig"

Viktor Adolfsson

Lisas tänkvärda text efter treårige Alans död

Lisa Arlbrandt berördes liksom många andra starkt av bilderna på Alan Kurdi. Hon skrev en liten text om honom – men ur ett helt annat perspektiv.

”Det ligger tyvärr ett dött barn här utanför min ytterdörr men det är inte mitt fel”.

Så inleder Lisa Arlbrandt en text hon skrivit och lagt ut på Twitter, dagen efter att bilderna på treårige Alan Kurdi berört en hel värld.

I den korta texten berättar hon om flyktingkrisen som om det bokstavligen pågick utanför vår dörr. Hon gjorde det för att det inte räcker med att antingen hjälpa akut eller jobba långsiktigt.

– Man måste göra både och, säger Lisa till Aftonbladet och fortsätter.

– Vi ska inte låtsas att vi som individer eller som land "står handfallna" och inte kan göra något. Det är obehagligt att ha dåligt samvete, så jag förstår önskan att skylla ifrån sig – på länder, EU, ISIS, feminister, kristna, muslimer, religion, Gud, fan och hans moster. Men det är sunt att rannsaka sig själv också. Många av oss skulle ju kunna göra mer.

"Vi har inte riktigt försökt"

Lisa tror att många människor lättare kan relatera till stora katastrofer om man kan relatera till någon som har ett namn. Hon nämner ett eget exempel.

– Jag har tänkt mer på ensamkommande flyktingbarn sen min syster berättade om en patient hon hade på sin vårdcentral. En sjuk 16-årig kille som inte kunde svenska skjutsades dit och sedan lämnades ensam, mitt i vintern i en tunn jacka. Efter besöket förväntades han hitta tillbaka "hem" själv, men min syster fick hjälpa honom till rätt hållplats och försöka förklara hur han skulle åka, säger hon och fortsätter:

– Han blev verklig för mig, och jag förstod hur oerhört utsatta de är. Att min kommun inte har försökt hitta kontaktfamiljer mer aktivt, att jag själv inte har tänkt på detta och anmält mig, allt det gör mig ledsen. Vi har inte riktigt försökt.

Tror att det har vänt

Precis som flera andra tror Lisa att gårdagens uppmärksamhet kan ha blivit en vändpunkt på något sätt.

– Det kändes som att nästan hela Sverige grät samtidigt över samma sak, och i det finns mycket kraft. Det känns även som att opinionen svänger åt rätt håll och att fler vänder sig emot att göra flyktingfrågan till en vänster-högerfråga. Det är en rättighetsfråga som alla måste samarbeta kring.
Läs Lisas text här:
”Det ligger tyvärr ett dött barn här utanför min ytterdörr men det är inte mitt fel. Han bankade och drog snyfthistorier i natt, om att han hade en massmördare efter sig. Men jag sa som det var:
'Då måste ju någon stoppa mördaren. Han slutar väl inte mörda bara för att jag öppnar dörren för dig, och var är dina föräldrar, det här är ju deras ansvar'.
Man måste våga säga det.
Jag tyckte att en granne tittade konstigt på mig när jag klev över barnet i morse men jag vägrar ha dåligt samvete för det här.
Jag är faktiskt snällare än mina grannar och det är inte mitt fel att han knackade på just här. Men lite jobbigt var det ju. Hoppas verkligen att det inte händer igen. Jag får väl bygga någon slags staket eller så, eller börja sova med öronproppar”.