”Isbjörnar kan springa fram för att smaka”
Publicerad 2013-07-07
Andreas Eriksson, 46, är snickaren och tvåbarnspappan som fått jobb som isbjörnsvakt på Svalbard i hård konkurrens med 300 andra sökande.
Vad gör man som isbjörnsvakt?
– Jag ska följa med två personer som ska dokumentera gamla fångststationer. Då gäller det att säkra platsen från isbjörnar när vi går i land, säger Andreas Eriksson.
Varför valdes du till jobbet, tror du?
– Vet faktiskt inte. Kanske för att jag har varit på en del turer tidigare och varit nära isbjörn. Kanske också för att folk känner igen mig eftersom jag är deltidsbrandman här på Svalbard.
Hur ska man göra om en isbjörn närmar sig?
– Man ska leva om och göra så mycket väsen som möjligt innan den kommer för nära. Det går inte att springa ifrån en isbjörn, de är alldeles för snabba. Då måste man vara lika snabb som Usain Bolt.
Hur ser man att en isbjörn är aggressiv?
– De brukar inte vara speciellt aggressiva, bara nyfikna. Min erfarenhet är att de är väldigt oförutsägbara. Helt plötsligt kan de få för sig att de ska springa fram och testa hur man smakar. Då gäller det att retirera ner i båten. Skjuta mot en björn gör man bara i nödfall.
Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?
– Jag hoppas att jag och min familj får vara friska. Och att vi får en bra tur där vi ser en massa valar och isbjörnar.
Fakta
Namn: Andreas Eriksson.
Ålder: 46.
Yrke: Snickare och isbjörnsvakt.
Familj: Sambo och två barn.
Bor: Longyearbyn på Svalbard.
Inkomst: 30 000 kronor/månad.