Jag skäms för mina fördomar
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-02-16
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Jaha, här sitter jag på en flygplats i Paris och börjar tänka på samer. Jag tänker ganska ofta på samer de här dagarna. För det finns något med samerna som djupt inne i min ignoranta och ytliga person provocerar mig. Jag kan inte förklara varför, men jag hyser omfattande fördomar om de här människorna.
Dessa fördomar är obegripliga i all sin vidrighet. Jag vet inte varifrån de kommer, jag vet inte vart de ska. Jag skäms för dem.
Låt mig illustrera. Om en skolklass av någon anledning bad mig berätta om samerna, skulle jag ställa mig vid katedern och säga: ”Ja, ni, barn. Samerna. Vilka typer, hörrni. Sveriges svar på indianerna! Deras främsta kännetecken är kläderna och det finns en story att berätta om hur samekläderna skapades.
Det var 60-tal och en same med känsla för pr och varumärkesbyggande slog en dag näven i rensadeln och sa: ’Fan, indianerna is killing us out there. De har sina ponchos och sina fjädrar och vad har vi? Vi har ingenting! Vi måste särskilja oss, gubbar! Så här gör vi. Vi syr upp lite färggranna helkroppskjolar. Och då menar jag riktigt färggranna. Jag talar färgblint skrikiga här. Och alla ska bära dem. Varenda same ska se LSD-trippad ut. Och så hittar vi på en speciell sång, som kan låta som om vi alla hade ont i magen när vi sjunger den. Som om vi var världens mest magsjuka folkslag. Vi kallar den för nåt helsjukt. Jukk... Jaak... Jojk! Där har vi det. Det är superbra. Okej, nu gör vi det här, hörrni.’
Så sa den här 60-talssamen och hela samevärlden följde efter. Och så började de snart med den här renprylen. Vet ni vad en ren är, barn? Det är ett djur som man varken kan rida på eller äta av. Det är världens onödigaste djur. Och samernas största inkomstkälla. För varje ren som blir överkörd av ett tåg eller förolyckas på annat sätt så får samerna en halv miljon kronor av staten. Det är sant! Och det tro fan att de står där vid spåren och puttar ner sina djur varje dag. Javisst! Och så sjunger de. Puttar och sjunger. Puttar och sjunger. Såna är de, samerna.”
Och frågan är fortfarande: Varför stör jag mig så på just samerna? Varifrån kommer denna min förljugenhet om denna vackra folkgrupp? Kanske beror det på att de är så lyckliga och så tillfreds med mig själv. De verkar självförverkligade.
De är allt jag inte är. Varje same är min antites. Varje same får mig att skämmas för den jag är. Det är därför jag stör mig.