Svenska Lina: Folk är uppgivna, det är lera överallt
Publicerad 2022-09-17
Strax innan fem på morgonen vaknade hon av att strömmen gått i italienska Senigallia.
Sedan kände hon lukten av lera, då visste hon vad som väntade.
– Jag kände igen den sedan förra översvämningen, 2014, säger Lina Maltesson Perini, 41.
På flygbilder över staden har stora områden i Senigallia tagits över av det bruna lervattnet och räddningsarbetare kämpar med att röja ut ”berg av lera” ur husen intill floden Misa.
Skånebördiga Lina har bott i översvämningsdrabbade Senigallia i Italien sedan 2007.
– Det var larm i torsdags och kom väldigt mycket regn, men inte här. Hela tiden övervakades Misa, ån som rinner genom Senigallia, genom stadskärnan och ut i hamnen. Och vanligtvis är det kanske ett par centimeter med vatten, inte mer. Nu rann det över överallt. Men det kom bara en våg till slut och då blev stadskärnan översvämmad. När vi gick och lade oss i torsdags trodde myndigheterna att läget var under kontroll, säger hon.
Några timmar senare vaknade hon, kände att något var fel och hämtade gummistövlarna från vinden. Sedan gick hon ut.
– Det var alldeles beckmörkt, men jag hörde hur det porlade. Då var det kanske någon centimeter ute på gatan och jag tänkte att det var väl inte så farligt.
Men flodens vallar hade brustit på flera ställen och väldiga vattenmassor var på väg genom dalen förbi Ostra, Casine och Barbara mot staden med nära 45 000 invånare.
När vattnet tog sig in i staden räckte inte de murade vallarna till, klockan åtta på morgonen låg gatorna 30 centimeter under vatten.
Vad säger invånarna i dag?
– Folk är uppgivna, det är lera överallt. I morse var vi ute och rensade, alla hjälper alla här. Och alla är trötta, det är så hårt arbete att rensa det här lervattnet, gräva och dra ut. Det känns som att det aldrig tar slut och nu regnar det igen. Man vet inte om avloppsbrunnarna kan ta emot vattnet och om systemet klarar av det.
Gator fyllda med bråde
Längs en gata står vattenskadade möbler som nyss var del av ett hem. Källare och bottenvåningar har tömts på bokhyllor, skåp och stolar tillsammans med en gammal äppellåda och en kasse med hoprafsade förstörda bra att ha-prylar. Bara i mitten av gatan är det fritt från lera.
– Alla moderna möbler suger ju upp allt vatten, hela gatan är fylld av bråte som folk har kastat. Folk orkar knappt gå igenom för att se vad de vill spara, de bara kastar.
20 minuter från Senigallia, i Porto Recanati, befann sig svenska Camilla Iannini Murray, 38, för att ta emot gäster i sin lägenhet.
– Där var det översvämningar längs vägarna, träd hade trillat och det var väldigt mycket lera. På väg till lägenheten tvingades vi först gå igenom 30-40 centimeter vatten för att komma till själva lägenheten på tredje våningen, säger hon.
Lina Maltesson Perini är kritisk till att för lite görs åt problemet med översvämningar.
– Det är mycket diskussioner om att underhållet är för dåligt. Alarmsystemet som vi har nu funkar till viss del, men det kan ju inte förutspå sådana här situationer. Man skulle kunna förutsätta att ån inte klarar den här vattenmängden, eftersom det inte är första gången den svämmar över, säger Lina Maltesson Perini.
– Som invånare här måste man vara beredd, man kan inte förlita sig på att politikerna kommer att ta tag i det här.
