Modebloggarnas gravallvar stör mig
Jag har så svårt för modebloggar. De är så jobbiga att läsa att jag måste kisa när jag gör det, som när man var barn och såg på film med mamma och pappa och plötsligt visade någon kvinna brösten och man kände att man bara ville slå sig själv med en kastrull i pannan och somna in.
Det jag stör mig på mest är de här modebloggarnas gravallvar. Det rör sig om småbrudar som berättar att de går in i klädaffärer och stöter på en blus som de ”bara måste ha”. Jag förstår inte det där. Vadå måste ha?
Man måste ha mat. Man måste väl i viss mån ha kärlek. Men just den där blusen, nej, den måste man faktiskt inte ha. Det stör mig. Jag vill få fast en av de där tjejerna på stan, ruska om henne så att hårspännena flyger och skrika: ”Du, det är bara kläder. Inget annat. Bara kläder!”
Men det finns också saker som är rent upplyftande med modebloggarna. De står helt klart för den nya generationens språkbruk och ordval. De utgör min ingång till en värld som är mystisk och fantastisk.
Ungdomarna använder ord jag inte hört förut. De skriver ”GAH!” när de verkligen vill uttrycka att de är frustrerade, möjligen handlar det om något plagg de inte kunde köpa. En variant av ”GAH!” är naturligtvis ”argh!”. Det betyder, vad jag kan se, ungefär samma sak.
När de skriver ordet ”naw” så vill de säga att de tycker att något är gulligt och rart. ”Naw, vad fint att du gav bort den där blusen till den fattiga tiggaren.” De lägger också till vokaler i slutet av ord på ett nyskapande sätt. Vi skriver att vi ”vill ha” något. Modebloggarna skriver: ”Vill haaaaaa!”. Samma sak gäller också utropstecken, som på varandra illustrerar att man verkligen vill poängtera något!!!!! Och om en lång rad av utropstecken inte räcker till så kan man alltid ta till versal-knepet. Man skriver allt med stora bokstäver så att DET SER UT SOM OM SKRIBENTEN SKRIKER, VRÅLAR SOM EN VETTLÖS DÅRE.
Modebloggarna byter också gärna ut bokstäver mot varandra. Det är deras spetsintellektuella sätt att leka med ord. ”S” blir ”Z”. Ordet ”puss” blir spännande nog ”puzz” när en modebloggare trevar på the wild side.
Parenteser tillhör dessutom det förgångna. Nu används asterisker. De skriver att de *ler*, att de *skrattar*, att de *lol*. Alla känslouttryck sker numera mellan dessa asterisker.
Sannerligen. Det är en spännande tid. Modebloggarna står för fram-tiden och vi andra måste ge plats. Och det jag känner inför detta faktum beskrivs bäst inom asterisk: *ZZZZZKJUUUT MIIIG!!!!!*