Flyktingarna betalar skatt – till Eritrea
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-05-01
Många är så rädda att de inte ens vågar uppge sitt namn när de ringer.
Andra är tvärilskna och säger att alla påståenden om förtryck är lögn.
Hur kan eritreanska flyktingar i Sverige ha så olika uppfattning om sitt hemland?
En titt i min mejlbox räcker för att konstatera att märkliga saker pågår bland eritreanerna i Sverige.
Att folk har olika uppfattning i en fråga är inte konstigt. Men i eritreanernas fall är det som om de kommer från olika planeter.
”Ett paradis”
En grupp är mycket aktiv och aggressiv både i mejl och telefonsamtal. De hävdar att allt som skrivs om den totala bristen på pressfrihet i Eritrea, tortyren och tvångsarbetet är lögn och överdrifter.
I stället utmålar de Eritrea nästan som ett paradis, om än fattigt, där människor slagits hårt för sin självständighet och är beredda att försvara den med alla medel. Presidenten Isayas Afewerki är inte alls någon diktator utan en ledare som vill det bästa för sitt folk. Att det inte går att hålla demokratiska val när landet befinner sig i krigstillstånd borde alla begripa.
De på andra sidan är mer lågmälda och framför allt väldigt rädda. De berättar om övergrepp de utsatts för men vågar under inga förhållanden visa sitt ansikte eller få sitt namn i tidningen.
Men de berättar också andra saker om hur det fungerar i den eritreanska folkgruppen i Sverige. Sådant som kan förklara varför de två grupperna presenterar så diametralt olika bilder av sitt land.
Två procent i skatt
Alla 14 000 eritreaner i Sverige betalar en skatt på två procent av sin inkomst. Nästan alla ska betala men inte frivilligt. Skatten drivs in av den eritreanska ambassaden. Råder
tvekan om inkomsten kan tjänstemännen begära att få se deklarationen.
Den eritreanska regeringen uppträder med andra ord som myndighet i Sverige.
– Jag betalar av en enda anledning. Jag vill inte att min familj i Eritrea ska råka illa ut, berättar en av de rädda eritreanerna för mig.
Han har bott i Sverige i 30 år. Ändå sätter han varje år in 20 000 kronor till en regim han hatar.
Många av dem jag haft kontakt med säger att de betalar av rädsla.
Startar föreningar
En källa berättar att så fort en större grupp eritreaner flyttar till någon ort i Sverige skickar ambassaden ut några medarbetare för att starta en eritreansk förening. Föreningen är ett sätt att få kontroll på medborgarna. Den som inte kommer på möten får snart påhälsning och frågor som ”är du inte eritrean längre”. Föreningarna är också en kassako. Inkomsterna från fester går till regimen.
Stämmer den här beskrivningen är det kanske inte så konstigt att eritreanerna i Sverige ser så olika på sitt land.
Free Dawit