Natascha: Jag är som en eremit

LONDON. Det är tre år sedan Natascha Kampusch flydde från huset där tv-teknikern Wolfgang Priklopil höll henne fången i åtta och ett halvt år.

Men hon känner sig fortfarande som en fånge.

Utan vänner och plågad av ångest lämnar hon sällan sin lägenhet.

helskärm

– Jag har nästan återgått till att leva samma liv jag hade som när jag var fången, säger hon i en intervju med Süddeutsche Zeitung på treårsdagen av sin befrielse.

Har en liten lägenhet

Hon har en liten lägenhet i Wien, inte långt från den plats där hon kidnappades den 2 mars 1998.

Folk ber om autografer och att få fotografera henne. Och hon förolämpas av människor hon inte känner, folk som tycker att hon är en lycksökerska för att hon tjänat en hel del pengar på bokinkomster och intervjuer.

Hon har visserligen gett mycket till välgörenhet, men får ofta höra att hon borde ”krypa in i sin källare igen”.

– Jag får hela tiden försvara mig.

Odlar kaktusar

I sin lägenhet ägnar hon tiden åt att odla kaktusar, målning och fotografering. Förr gav hon sig ofta ut på promenader med kameran, nu fotograferar hon mest hemma.

– Jag har blivit som en eremit, säger hon och tillägger att hon ibland kan längta tillbaka:

– I min källare var jag perfekt, självbehärskad och komplett. I dag känns det som om folk inskränker min förmåga.

Drog sig tillbaka

Livet hon lever i dag är fjärran det omedelbara kändisskap hon fick efter sin flykt. Hon drog sig självmant tillbaka i samband med att fallet Josef Fritzl avslöjades.

När hon skänkte 250 000 kronor till Elisabeth Fritzl och hennes barn förlöjligades hon och fick höra att hon gjorde det bara för att synas själv. När hon förra året köpte det hus hon hölls fången i avfärdades hon som knäppgök.

”Huset min identitet”

Men nu ses hon där ibland när hon städar och renoverar.

– Det (huset) är en del av min identitet. Som en förlängning av mig själv.

– Jag har känt hela mitt liv som om jag tittade på trailers. Jag hoppas bara att filmen ska börja snart.