Han väntar i ovisshet

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-03-28

Esayas Isaak berättar om fängslade brodern och deras uppväxt i Eritrea

Oron är stor Esayas har inte haft någon direktkontakt med sin bror Dawit sedan 2005. ”Jag måste vara positiv, men när man tänker på hur det har gått för några av de andra journalister som greps samtidigt blir man rädd”, säger han.

Göteborg. Han måste vara optimist.

Dawit Isaaks bror Esayas har hoppats så länge, men har inget val.

Och han är trött på att tiga:

– Hur länge ska vi vara tysta? Tills vi får hem honom i en kista? Då kommer jag att ha ångest i resten av mitt liv.

Lite trött är han på att berätta samma sak än en gång, Esayas Isaak. Det finns ju inget nytt att säga, men frågan måste hållas vid liv.

I en diskret hotellbar berättar Esayas om sin bror och om Eritrea.

Esayas har bott 25 år i Sverige. Han hade inte ens fyllt nio när han kom till Lerum. Dawit kom fyra år senare.

Esayas rycker på axlarna och berättar motvilligt något om hur familjen hade det i Asmara:

– Tja, vi var en vanlig medelklassfamilj. Jag hade en bra uppväxt, vi kunde gå i skolan. Inget märkvärdigt alls.

Han lyser upp mer när han beskriver den eritreanska huvudstaden: där är det som hade tiden stått stilla, den italienska arkitekturen är fantastisk och kafélivet blomstrade. Det var tio år sedan han var där sist.

Splittrad grupp

Han har aldrig känt samma dragning att själv delta i demokratiseringsprocessen där som sin bror.

– Dawit är en smart, intellektuell kille som alltid har gillat att läsa, alltid har skrivit och ifrågasatt saker. Han satte upp egna pjäser när han var fjorton. Han var social och väldigt intresserad av Eritreas framtid. Och han var min hemspråkslärare.

Eritreanerna i Sverige är en splittrad grupp. En del av dem som kom på 1980-talet, innan självständigheten, är till stor del fortfarande regimvänliga. Många stred då sida vid sida med Isaias Afeworki, som blev president vid självständigheten 1991. De som inte har varit i Eritrea på senare år har inte heller sett hur hans styre har förändrats. En andra generation eritreaner kom i samband med kriget i slutet av 1990-talet, och har ofta en helt annan syn på landet.

Slagsmål

Motsättningarna mellan de båda grupperna kan ta sig våldsamma uttryck. I april 2004 hölls ett möte om pressfriheten i Eritrea i centrala Stockholm. Mötet urartade till ett regelrätt slagsmål.

Riktigt så öppet skarpa är motsättningarna kanske inte längre, men den sociala kontrollen i den eritreanska gruppen är sträng.

– Många ligger lågt för att de har en verksamhet i Eritrea, äger mark där eller vill kunna åka dit. Då måste man hålla sig väl.

Hoppet om en demokratisk utveckling och viljan att delta i den var det som drev Dawit, och den drivkraft som till slut gjorde att han fängslades.

11 september

I Sverige tog det flera år innan medierna på allvar uppmärksammade det. Inledningsvis kunde tystnaden förklaras med att Dawit greps någon vecka efter terrorattacken den 11 september.

– Ingen var intresserad. Jag ringde runt till olika tidningar, men fick knappt in en insändare. Jag kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig att vi skulle sitta här våren 2009 och prata om detta, säger Esayas.

Svårare att begripa var att också UD skulle vara trögstartade. Nu har Esayas dock stort förtroende för de ansträngningar som görs, även om det är tyst utåt.

– Jag tycker att man kan vända på det, och inte bara ställa de svenska myndigheterna mot väggen. Varför inte gå hårdare åt Eritreas representanter?

Har ingen kontakt

Tystnaden från eritreanskt håll ger honom en stark obehagskänsla. Regimen menar att läget för de fängslade kan förändras först när gränskonflikten med Etiopien är löst.

Ovissheten är svårhanterlig. Någon direktkontakt med sin bror har han inte haft sedan år 2005, när han frigavs under ett par korta dygn.

– Är han i Karchelefängelset? Är han i ett annat fängelse, utanför Asmara? På militärsjukhus, som vi också har fått uppgifter om? Får han ta emot besök? Hur är hans hälsa? Jag måste vara positiv, men när man tänker på hur det har gått för några av de andra journalister som greps samtidigt som Dawit blir man rädd.

Läs mer om Dawit Isaak

http://www.eritreadaily.net/Amnesty: Campaign Free Eritrean Journalists

http://www.freeeritreanjournalists.org/index.html

Amnesty: Human Rights in Eritrea

http://www.amnesty.org/en/region/eritrea

Internationella PEN-klubben om Dawit Isaak

http://www.internationalpen.org.uk/index.cfm?objectid=A355E9F3-3048-676E-26F588DE206C1429

Human Rights Watch: årsrapporten 2009 om Eritrea

http://www.hrw.org/en/node/79224

Reportrar utan gränser: Pressfrihetsindex

http://www.rsf.org/article.php3?id_article=29031

Committee to Protect Journalists: Eritrea

http://cpj.org/africa/eritrea/

International Press Institute: Eritrea

http://www.freemedia.at/cms/ipi/freedom_detail.html?country=/KW0001/KW0006/KW0154/

International News Safety Institute: Eritrea

http://www.newssafety.com/index.php?option=com_content&view=section&layout=blog&id=67&Itemid=100170

Eritreas ambassad i Stockholm

http://www.eritrean-embassy.se/index.htm

Shabait.com, Eritreanska regeringens nyhetssajt

http://www.shabait.com/staging/index.html

Eritrean Daily, oppositionell nyhetssajt

http://www.eritreadaily.net/

Free
Dawit

Sanna Torén Björling – Dagens Nyheter

Följ ämnen i artikeln