Nu börjar strejken

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-04-21

Sjuksköterskan Malin: Vi ska löpa linan ut – och ha upp lönen

Blod, svett och tårar.

Tolvtimmarspass med total fokus.

Aftonbladet följde sjuksköterskan Malin Håkansson under ett skift.

På barnakuten på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge råder sällan lugn och ro. Hängiga, sjuka och blödande barn strömmar in.

För sjuksköterskan Malin Håkansson, 34, finns många kaosdagar i kalendern. Men hon älskar sitt jobb. För 21 400 kronor i månaden ger hon allt.

– Men om jag inte jobbade extrapass skulle det bli svårt att få ihop ekonomin.

Har sett mycket

På en brits i sal tre sitter Sini, 7, med sin familj. Hon har haft yrsel och migrän i flera dagar. Med snabba, vana händer tar Malin Håkansson ett blodprov genom ett stick i fingret. Hon lugnar flickan med bokmärken och Piggelin.

– Barn är så spontana. De gråter och skriker när vi tar prover men vinkar sedan glatt när de ska gå, säger Malin samtidigt som hon lämnar in blodprovet på analys.

Nästa patient är Vithagii, 3, som har ont när hon kissar och hög feber. Malin Håkansson gissar på urinvägsinfektion och ber om ett urinprov.

Den lilla flickan börjar snyfta när hon ser pottan.

I väntrummet sitter en pojke med svullna händer.

Malin Håkansson har fem år i yrket och har sett mycket.

– Riktigt sjuka barn berör ju alltid. Det är så orättvist på något sätt, säger hon.

Malin Håkansson tröstar barn och jobbar övertid. Hon blir utskälld av anhöriga och doserar medicin och bedömer patienter.

– Visst har vi sjuksköterskor ett stort ansvar och då kan lönen kännas orättvis, säger hon.

”Somnar på soffan”

Klockan slår åtta på barnakuten. Amina, 15 månader, får kortison mot utslag på ryggen. En liten pojke får hjälp mot allvarliga andningsbesvär. Samtidigt kommer en kille med akut allergichock in. Snabbt laddar Malin Håkansson en adrenalinspruta för att dämpa hans symptom.

– Det hjälper inte att stressa, det blir bara mer kaotiskt. Men ibland känns det otäckt när det är så mycket så att man inte har koll, säger hon.

Efter ett tolvtimmarspass döljer hon diskret en gäspning. Strax före arbetsdagens slut kommer det in ett barn vars läpp kluvits i två delar. Mamman håller sin hand som stopp för blodflödet. Men här tar nattpasset över.

– Jag är jättetrött när jag kommer hem. Luften går ur och jag somnar ofta direkt på soffan, säger Malin Håkansson efter att ha avslutat en vanlig dag på jobbet.

Nu ska hon strejka för högre lön och bättre status.