’Omöjligt peka ut de farliga’

Inte ens experterna vet hur många psykiskt sjuka som rör sig ute i vårt samhälle.

Och hur många av dessa som utgör en fara för omgivningen.

Aftonbladet har talat med Ulf Åsgård, psykiater, och Dan Stiwne, docent i klinisk psykologi.

helskärm

Vad driver en gärningsman som hugger ner ett okänt offer?

Ulf Åsgård, psykiater:

– En anledning kan vara att man är berusad av någonting som upphäver alla spärrar. Andra anledningar hos psykiskt sjuka personer kan vara att mördaren vill sätta sig i någon slags gudsroll för att kunna kontrollera liv och död. När offer och gärningsman inte känner varandra är det också vanligt att gärningsmannen utser ett slumpässigt offer eller en särskild plats där han tänker begå sitt brott.

Dan Stiwne, docent i klinisk psykologi vid Linköpings universitet:

– I 85 procent av fallen känner offer och gärningsman varandra. När de inte gör det kan det vara ett desperat rop på hjälp från gärningsmannens sida. Då bryr man sig inte om vem man dödar.

Hur vanliga är farligt psykiskt sjuka i samhället?

Ulf Åsgård:

– Det finns naturligtvis många psykiskt sjuka som är en fara för sin omgivning. Men de är oftast inlåsta eftersom de är så utpräglat sjuka. Hur många som finns ute i samhället är omöjligt att svara på.

Dan Stiwne:

– Det är omöjligt att uppskatta. Men jag tycker inte att man ska gå runt och vara rädd för att bli utsatt. Sett till hur många brott som begås är det väldigt få där offer och gärningsman inte känner varandra.

Är en psyksjuk gärningsman ångerfull?

Ulf Åsgård:

– En del mår så dåligt att de inte ens kan känna någon ånger medan andra gärningsmän kan vara mycket ångerfulla.

Dan Stiwne:

– Det varierar. Men direkt efter händelsen är det inte säkert att en psykiskt sjuk gärningsman inser vad han gjort. Men senare, när han har pratat med någon om det och kanske fått förståelse för vad som hänt, kan han känna sig väldigt ångerfull.