George, 19, och George, 20, sköts till döds vid förskolan
Tre ihjälskjutna i Varberga i Örebro – på tio dagar
Publicerad 2022-06-04
ÖREBRO. Efter att ha friats från mordmisstankar fruktade George Chamoun, 19, för sitt liv.
Under en promenad med kompisen George Afram, 20, sköts båda till döds.
– Vi har en väldig smärta i hjärtat. Det är mörka dagar för oss, säger prästen Jacob Kasselia som leder begravningarna.
Fader Jacob Kasselia har alldeles för mycket på sitt bord.
På fredagen höll han en ceremoni för den 34-årige man som sköts till döds i Varberga den 20 maj.
Snart begravs även George Chamoun, 19, och George Afram, 20, som mördades i söndags vid en förskola i samma stadsdel.
Skjutningarna tros inte hänga samman, men samtliga tre mordoffer tillhör den syrianska gemenskapen i Örebro och Varberga. Jacob Kasselia har själv döpt en av dem, George Afram.
– Det är en otrolig tragedi. Vi måste göra vår plikt, och begrava och be. Vi ber även för hela Sverige, hela tiden, säger Jacob Kasselia, präst i syrisk-ortodoxa S:ta Mariakyrkan.
För ett par månader sedan flyttade familjen Chamoun till ett nytt fint hus. De hann knappt packa upp innan deras värld rämnade.
– Från den första dagen vi kom till Sverige har vi bara jobbat, får att våra barn ska få ett bra liv. Vi jobbar mycket hela tiden, mer än 150 procent under corona, säger pappan Kamil Chamoun, 50, som arbetar som undersköterska på neuromottagningen i Örebro.
Familjen kom från Syrien 2014. Vardagsrummet pryds av bilder på George Chamoun, fotografier som familjen printat ut och ramat in efter hans död.
I rummet intill sitter mamman, som är allt för förkrossad för att orka prata. Hennes son dog på mors dag.
– George åt middag hemma, umgicks och pratade med sina småkusiner. Sedan ringde han sina vänner, och gick ut. Det dröjde inte mer än fem minuter innan mamma hörde skottlossning, säger storebror Simon Chamoun, 22, som också jobbar som undersköterska på Universitetssjukhuset Örebro.
George Chamoun har tidigare varit misstänkt för ett väldigt allvarligt brott. Ett mord, som skedde i Örebro den 28 februari 2021. I nio månader satt han häktad, ytterligare två ungdomar misstänktes också för mordet på en man i 25-årsåldern.
George bedyrade för familjen att han var oskyldig, och familjen trodde honom. Och i juridikens mening är han rentvådd, efter att misstankarna avskrevs i februari och George släpptes på fri fot.
Men på gatan fanns fortfarande de som betraktade George som skyldig.
– Han hade lite misstankar att folk var ute efter honom. För polisen hade inte kommit ut till allmänheten med att han var frikänd. Så han var lite rädd. Samtidigt var han glad att komma ut, säger Simon Chamoun.
I slutet av april ansökte George Chamoun till justitiekanslern om ersättning för att han suttit frihetsberövad i nio månader.
Av ansökan framgår att han upplevde en hotbild mot sig, eftersom uppgifterna om att han varit mordmisstänkt spridits runt om i staden.
Familjen Chamoun är noga med att säga att de inte vet vad som ligger bakom dubbelmordet. Men de tror att häktningen och mordmisstankarna spelade in.
Tragiskt nog sköts även vännen George Afram till döds.
– De är lika mycket värda för mig. De var hela tiden med varandra, de gick ut, åt, skrattade och dansade.
Allt familjen önskar är att våldsspiralen stoppas, och att regeringen gör kraftansträngningar.
– Jag är rädd att det ska ske fler skjutningar. Men polisen får ta ansvar och se till att det inte händer. Vi har flytt från blod, vi har flytt från krig. Vi vill inte uppleva att det är krig här i Sverige, säger Simon Chamoun.
– Vi jobbar, betalar skatt, och vill att alla ska leva bra liv. Våra barn ska inte försvinna så här, säger pappa Kamil Chamoun.
Över 2 000 personer kom till i minnesstunden för vännerna George och George i S:ta Mariakyrkan i måndags. Familjen har överösts av sympatier från släkt, vänner och långväga bekanta.
– Vi ska aldrig glömma honom. Och han liknar mig till nästan 100 procent, säger Kamil och riktar blicken mot sonens porträtt.
Även familjen Afram kommer från Syrien, men kom till Sverige långt tidigare. Familjen hänvisar till George Aframs farbror för berättelsen om den andra unge George som mördats.
Farbrodern har bott i Sverige i snart 30 år, och jobbar som fritidsledare på en skola. Sedan något år hade brorsonen George Afram börjat jobba på samma ställe.
– Han var uppskattad av alla, alla ungdomar älskade honom och frågade om honom hela tiden. Varje gång han var hemma hos oss spelade han fotboll med barnen. Han var artig, snäll, och alla hade respekt för honom. Och hans familj gjorde allt för honom. I sju år hade de inte fått barn, och sedan fick de, som ett mirakel, denna pojke.
Familjen är förkrossad och kan inte ta in vad som hänt.
– Kriminella går fria med vapen och skjuter oskyldiga. Det hade vi aldrig förväntat oss. Det har blivit katastrof. Vi som jobbar på skola gör allt vi kan för att förebygga kriminalitet. Men jag hoppas att vi och polisen ska få mer resurser, och mer övervakningskameror.
Farbrodern tycker att de tre morden borde väckt större uppmärksamhet än vad det gjort. Allra helst att statsministern hade kommit till Örebro.
– Vi borde få lite respekt från politikerna, de vi har valt. De som ska försvara oss. Kom hit och sörj med oss, visa lite stöd. Folk vågar inte gå ut längre… mina barn har varit hemma hela den här veckan, i dag var jag tvungen att lämna dem i skolan.
George Afram hade planer på att till hösten studera till fritidsledare, men nu kommer han aldrig kunna gå i farbroderns fotspår.
– Vi måste få stopp på det här. Jag har ett krossat hjärta, och jag kommer ha det hela livet. När han gick bort kom systern med hans jobbnycklar och gav dem till mig. Och jag grät jättemycket.
Under en lugn stund för prästen Jacob Kasselia talas vi vid över telefon. Liksom George Aframs farbror förväntar han sig mycket mer av regeringen.
– De måste sätta stopp för det här blodbadet. Varenda dag i Sverige är det attentat, skjutningar, mord. Varför har politikerna låtit Sverige glida så här? Det är skrämmande. Och det här gör att ungdomarna ser mörkt på framtiden.
Hur märker du det?
– För det första: Man är rädd. När ungdomarna går runt i stan, till jobbet, går hit och dit - man är alltid rädd. Det kan hända vad som helst här i Sverige. Gängen, kriminaliteten, de har kontroll. Men regeringen, polisen, Säpo, de har inte kontroll. Varför?
Som nämnts var George Chamoun misstänkt för ett mycket allvarligt brott. Men efter nio månader blev han friad från misstankar. Att han dödades ser fader Jacob som ett bevis för att myndigheterna tappat kontrollen.
– Hade domstolarna sett att han var misstänkt, då hade jag gärna velat ha honom där inne. Det hade varit säkrare för honom. Men oavsett om han gjorde något fel, det får polis och domstolarna straffa honom för – inte gängen! Kriminella får inte straffa folk.
Ett problem han ser är att människor inte vågar vittna.
– Om någon vittnar, då blir allt offentligt. Personnummer, adress, telefon, allt. Vad är det här? Det är löjligt att det kan vara så. De här personerna måste skyddas, och vara anonyma. Då blir jag säkrare, du blir säkrare, alla blir säkrare. Polisen måste ha kameror och avlyssning. Jag accepterar om polisen går över min integritet kanske någon gång, men då lever jag säkrare här i samhället. Eller hur?