Jobb viktigare än Jesus och fotbolls-VM

Jason ”Timbuktu” Diakité, 32, Malmö och Österlen. Artist.

Tack, Gudrun! Januari 2005, 6 click öster om Degeberga är jag, Svante och Måns just i färd med att spela in den senaste i raden av själfulla hiphopyttringar. Boom! Allt blir svart.

Hon hette Gudrun, och med generös styrka blåste hon omkull tusen och åter tusen och åter tusen gånger tusen träd. Direkt resultat: Uppror mot elbolag, det tragiska frånfället av skogsbönders livnäring och uppskjutandet av den tilltänkta låtens inspelande.

Snabbspola till nu. Kanske på grund av Reklam, tack!-skylten som pryder mitt brevinkast, dimper det dagligen ner information om det senaste inom livsmedel, det nya skrytbyggets nyckfulla framfart, erbjudanden om historiskt låga priser på VVS-varor, trädgårdsmöbler och sportskor. Går jag sedan ner till den lilla butiken på hörnet, kan jag välja mellan ett halvt dussin tidningar, 42 stycken månadsmagasin och en triptyk av gratistidningar.

Självklart händer det tillräckligt i vår värld för att fylla dessa spaltkilometrar med information, allt från skådespelerskans nya roll som blyg dåre till det blodiga dådet som dödade många i landet långt bort.

Vi vet ju alla att det sannaste tecknet på att vi bor i ett fritt land är våra många valmöjligheter. Men detta?

Ingen kunde väl ana att Gudrun, som bara stannade en natt, skulle leda till denna våg av cellulosa.

Tack vare Gudrun har jag fått ett nytt jobb. Jobb, något som i min familj var viktigare än vänskap. Ett sätt att tjäna pengar på. Pengar, något som i vår värld är viktigare än Jesus, sex och fotbolls-VM. Du kan inte rappa hela ditt liv, som min syokonsulent sa. Se på mej nu, SYO!

Det är alltså ren naturkraft som satt mej i denna gynnsamma sits, så nu ska jag dra mitt strå till stacken. En krönika i veckan – då hinner jag täcka allt från frekvensen av mina toalettbesök till expansionen av svensk vapenindustri. Nästa veckas harang, kommer uteslutande att handla om Paris Hiltons adoptivhund Nuppe och hans kometfärd från kennelknast till att bli planetens nya it-dog.

Med speciellt tack till växthus- effekten och reklambranschen.

Författaren tar avstånd från allt innehåll i denna krönika och förbehåller sej rätten att helt och hållet bortse från verkligheten. Vi vet ju alla de träden som fälldes i orkanen Gudrun, gick oavkortat till IKEA och möjliggjorde öppnandet av 18 nya butiker i Asien.

Läs också:

Följ ämnen i artikeln