”Jag vill förändra handbollen”

I dagarna firar Björn Blomquist tre år som tränare för Sävehofs damlag.

Han kan se tillbaka på en svidande 30-målsförlust, två SM-guld men framför allt en synnerligen framgångsrik höst med spel i Champions League.

helskärm

Hur var du själv som handbollsspelare?

– Ganska oduglig. Kanske Sävehofs sämsta genom tiderna. Jag var närsynt och det tog lång tid innan jag fick glasögon. Det dröjde också innan jag byggde på mig några muskler att tala om.

Vad har du fått för insikter under åren som tränare?

– Att det framför allt handlar om att ge individen en bra handbollsutbildning. I många år ägnade jag allt för mycket tid åt lagspel, att träna samman laget. Det som behövs är kunniga individer, sedan ger mycket sig självt.

Pratar du mycket individuellt med spelarna?

– Väldigt mycket. Det kan vara på träning eller under inbokade träffar då vi tittar på videoklipp. Eller så ringer jag bara upp dom.

Hur kan svenska amatörer bjuda ryska proffs på motstånd?

– Det handlar om att få ett antal människor att tro på en idé och göra ett hårt jobb. Det måste vara hundra procent uppslutning på allt, träning, match, varenda sekvens. Jag är nog ganska bra på att sälja in mina idéer.

Vad tror du om framtiden för svensk damhandboll?

– Vi befinner oss vid ett vägskäl. Det är svårt att säga vad Sävehof har för roll, men vi har tagit stort steg och visat att man kan ta upp kampen med världens bästa utan några stora resurser. Jag är övertygad om att vi på två års sikt skulle kunna vara en av världens fyra bästa nationer.

Vad krävs för det?

– Ledare och spelare som är villiga att offra sig. Gå in i skiten, för det är ett jäkligt tufft jobb. Det går inte att leva på gamla meriter. Vi kanske var ”det leende landslaget” för några år sedan, men i dag ser det inte bra ut. Det måste alla inse.

Med tanke på de olika förutsättningarna, önskar du aldrig att du tränade herrlag?

– Nej, jag är hellre med och gör förändringar. Det har de lyckats med i Danmark. Vi hade fullsatt i hallen mot Zvezda och har visat att det går. Allt handlar om att kunna erbjuda en bra produkt och det kan vi nu med ett ungt, spännande lag.

Du är gift med Trine som spelar i laget, hur är det att coacha sin fru?

– Det är precis som med vilken spelare som helst. Är hon bra spelar hon, om inte sitter hon på bänken. Men det är klart det är lite känsligt när vi har tre bra spelare på den positionen. Skulle någon tycka att jag särbehandlade henne är det bara att protestera, hos mig eller hos klubbledningen. Vi har högt i tak i det här laget.