De stannar – för att rädda djuren

Publicerad 2011-05-25

KIRKJUBÆJARKLAUSTUR. Islands värst drabbade område är avstängt.

Men bönderna stannar – för att rädda sina djur.

– Fåren har precis fått lamm. Det här hade inte kunnat hända under en värre tid, säger bonden Rúnar Gudnason.

Efter staden Vik kommer man inte längre - räddningsteam har spärrat av vägen för allmänheten.

– Det är farligt att vara där. Askan är som sand med glasbitar, säger hjälparbetaren Kristjan Gudmundur.

Grå aska

Bakom avspärrningen är marken täckt med grå aska och den starka vinden får den att virvla omkring. Ju längre in man kör desto mörkare blir det. Många gårdar är övergivna. Barn och kvinnor har blivit erbjudna evakuering och de flesta av dem har flytt askan. Men bönderna är kvar. De vill inte lämna sina djur.

– Alla har sagt att vi inte ska gå ut om det inte är nödvändigt, men vi måste försöka rädda våra chockade djur, säger Rúnar Gudnason.

Nyfödda lamm

När vi kommer fram till Rúnars gård vid en av Islands värst drabbade orter - Kirkjubæjarklaustur - håller han och hans pappa på att rädda ett nyfött lamm. Det föddes tidigare samma morgon men askan var så tät att mamman tappade bort lammet i mörkret. Nu har lammet hittats i en bergssluttning. 

–  Hon är väldigt svag. Hon får vara inomhus nu, men de flesta av våra lamm måste vara utomhus. Vi har ingen plats för dem. Det känns hopplöst, men det är inte så mycket vi kan göra, säger Rúnar.

Sedan Grímsvötn fick utbrott har de flesta fåren på Island fått lamm och de är extra känsliga för den giftiga askan.

– Det hade inte kunnat hända en värre tid än nu, säger Rúnar.

Håller sig inne

På en annan gård håller sig elvaåriga Elsa Lif Bjarnadottir inomhus. Det har varit alldeles svart ute och sikten har inte varit mer än några meter. Det här är första dagen hennes föräldrar kunnat ta sig ut för att försöka få in sina 400 djur. Men alla hade inte överlevt mörkret.

– Fem får och två lamm hade gått ner i ett dike för att skydda sig från askan, men eftersom askan gjort dem blinda såg de inte vattnet. När vi hittade dem hade de drunknat. Det känns hemskt. Nu hoppas vi bara att askan försvinner och det har börjat lätta lite och man kan se igen, säger mamma Porunn Edda Sueinsdottir.