Rasisten vi aldrig förstod oss på
Publicerad 2012-11-23
Jag är inte rasist, några av mina bästa kompisar är faktiskt negrer.
Med detta resonemang försöker en svensk domstol år 2012 krångla sig runt det uppenbara motivet till Peter Mangs illdåd.
Att Peter Mangs döms till livstids fängelse för bland annat två mord och fem mordförsök är inte mycket att säga om: brottsligheten är så ohygglig att det enligt svensk lag inte finns något utrymme för ett kortare straff.
Han har, som domstolen påpekar, varit "extremt hänsynslös" och i "fullständig avsaknad av empati för andra människor".
Inte heller finner jag anledning att invända mot att han frias för ett mord och sju mordförsök, då den tekniska bevisningen har varit central i målet och det i samtliga dessa fall inte med hundraprocentig säkerhet har gått att knyta kulor och tomhylsor från brottsplatserna till några av hans vapen.
Så långt är domen oantastlig. Om det räckte med att en människa troligen är skyldig så skulle våra fängelser förr eller senare krylla av oskyldiga stackare som råkat befinna sig på fel plats vid fel tillfälle eller haft oturen att vara lik den egentlige gärningsmannen.
Tingsrätten lämnar en del att önska
Tingsrättens resonemang i övrigt lämnar dessvärre en hel del att önska.
I sin plädering under rättegången hävdade åklagare Solveig Wollstad att det var uppenbart att Mangs hade rasistiska motiv då han cyklade i väg i den skånska natten i sin stridsväst, med ljuddämpare och lasersikten och peruk.
Hon hade fog för påståendet. Dokumentationen som lades fram under rättegången var överväldigande. Moderns vittnesmål om att hon anklagat sin son för att hata invandrare, alla antisemitiska inlägg på högerextrema forum, hyllningarna till nazismen, de rasistiska amerikanska texterna och listan över svenska judar som hittades i den dystra lägenheten.
Allt detta viftas undan på mindre än en sida av en domstol som inte tycks vilja peta i något så obehagligt som främlingsfientlighet.
Tingsrätten konstaterar visserligen att "det självfallet inte har varit en slump" att "Peter Mangs brottslighet i princip uteslutande har riktat sig mot människor med utländsk bakgrund", men skyndar raskt vidare.
Kan det trots allt finnas omständigheter som tyder på att Mangs inte är rasist? Jajamensan. Domstolen letar med förstoringsglas och lyckas imponerande nog till slut hitta ett - jag säger ett - exempel:
Att han tidigare i livet inte hade någonting att invända mot att en kontaktperson "med iranskt ursprung utsågs åt honom".
Ett resonemang som bor granne med rasisten som förnekar sin främlingsfientlighet med att några av hans bästa vänner är invandrare.
Mer behöver inte Malmö tingsrätt för att uppgivet sucka att "utredningen i målet inte har gett någon helt entydig bild av Mangs syn på människor av annat etniskt ursprung än svenskt".
Går inte att döma längre eller kortare
Denna beröringsskräck med mördarens syften är allvarlig. Inte för att straffet påverkas, det går inte att döma till längre eller kortare livstid, utan för att en dom inte bara är berättelsen om ett straff: den är också berättelsen om en brottsling.
Malmö återhämtar sig från skräcken, minnen bleknar och när domen om Peter Mangs en dag plockas fram för att påminna oss så är det inte en dom över den kanske farligaste rasisten detta land någonsin har upplevt.
Det kommer att vara den falska berättelsen om en man vi aldrig förstod oss på. En man som besynnerligt nog sköt invandrare, trots att han stod ut med en iranier.