EU:s flyktingpolitik mot kollaps
Tyskland pressar övriga sluta smita undan
I den mån EU överhuvudtaget har någon flyktingpolitik har den kollapsat.
Tysklands beslut att strunta i att skicka tillbaka flyktingar till första asylland är ett försök att tvinga övriga EU-länder att gå med på en mer rättvis fördelning av asylsökande.
Men det kan också vara ett sätt att bli vinnare på katastrofen.
Mellan den lilla byn Schengen i Luxemburg med 500 invånare och Irlands huvudstad Dublin är det enligt Google maps knappa 130 mil. Två samhällen som spelat en avgörande roll för att skapa grundstenarna i Europas flykting- och gränspolitik. Två orter som nu symboliserar hur detta system är på väg att kollapsa inför den största flyktingströmmen sedan andra världskriget.
Dublinöverenskommelsen innebär att det första land i Europa som en flykting kommer till ska pröva den personens asylansökan. För att fastställa vilket land en flykting kommer till först ska fingeravtryck tas. Avtrycken lagras i en databas där alla EU-länder kan se om personen fått sina avtrycka tagna tidigare.
Finns avtrycken redan i databasen ska flyktingen skickas tillbaka till det land dit han kom först.
Systemet kom till samtidigt som EU i och med Schengenavtalet avskaffade gränskontrollen mellan medlemsländerna.
Avtalet innebär att den som lyckats ta sig innanför Europas murar fritt kan resa mellan EU:s länder utan att behöva visa pass.
Kalla handen
Det är därför flyktingarna vill ta sig till Ungern, Italien eller något annat land varifrån de kan välja att resa vidare till Tyskland, Sverige eller vart de önskar.
När Schengen infördes förutsatte det en effektiv yttre kontroll av EU:s gränser. Bara människor som Europa ville ha skulle släppas in. För resten var det kalla handen.
Inför dagens flyktingström läcker gränsbevakningen som ett såll. Tusentals människor tar sig in i Europa varje dag över Medelhavet till främst Grekland och Italien med hjälp av människosmugglare som tjänar stora pengar på flyktingarnas desperation och olycka.
Inför denna anstormning har även Dublinkonventionen i praktiken upphävts. Eftersom flyktingarna numera inte flyger till Europa är det Grekland, Italien och ett fåtal andra länder som först tar emot majoriteten av flyktingarna. De klarar inte trycket och låter därför bli att ta fingeravtryck på alla flyktingar. Många uppmanas att åka vidare genom Europa.
Istället för att samarbeta och fördela flyktingarna på ett någorlunda rättvist sätt mellan EU:s länder är inställningen hos majoriteten att göra allt för att undvika tvingas ta emot flyktingar.
Bara kristna, tack
Två undantag från denna regel är Tyskland och Sverige, två av Europas rikaste länder. Därför är det inte konstigt att två av tre flyktingar tar sig till dessa länder där chansen att få stanna är störst.
Något som fått både Tyskland och Sverige att kräva att övriga länder ska ta ett större ansvar. Många – framförallt i det forna östblocket – tar nästan inte emot några flyktingar alls. Slovakien har erbjudit sig att ta 200 flyktingar från Syrien men bara om de är kristna.
EU reglerar hur grönsaker får se ut men klarar inte av att lösa ett av vår tids med akuta problem.
Tysklands besked är ett sätt att lätta trycket på Grekland och Italien och pressa övriga EU-länder att ta sitt ansvar.
Sverige har inte fattat något liknande beslut men har i praktiken satt Dublinkonventionen ur spel genom att inte skicka tillbaka några flyktingar till Grekland.
Flyktingströmmen ställer initialt till stora problem och innebär höga kostnader för länderna som tar emot dem. Men på sikt kan det visa sig vara en vinstlott att göra som Sverige och Tyskland. Många av flyktingarna från Syrien är välutbildade. De lär sig snabbt språket och kan bli värdefull arbetskraft.
Men majoriteten länder tänker inte så eller viker sig för främlingsfientliga hemmaopinioner.
Tyskland och Sverige betalar också ett pris i polarisering av samhället. I Tyskland pågår en våg av mordbränder mot asylboenden runtom i landet. I Sverige stormar Sverigedemokraterna fram i opinionsmätningarna och är största parti i vissa grupper.
Värre kan det bli.
Hjälp, vad händer? Vi förklarar