– Det är en idiotisk sak

Joachim Kerpner

19-åriga Maria blev mördad – för att hon gjorde motstånd

helskärm

Maria mördades för att hon gjorde motstånd mot hederstänkandet.

– Det är en idiotisk sak, sa kvinnan som bara blev 19 år.

Aftonbladet berättar i dag historien om Marias liv — med hennes egna ord.

Maria mördades den 23 april i sin lägenhet i Landskrona. Sex dagar före mordet berättade hon om sitt liv i hedersvåldets skugga för två studenter. I den bandade intervjun beskriver Maria barndomen, förtrycket i Irak, kaoset i Landskrona och framtidsdrömmarna.

Maria föddes och växte upp i Stockholm. När hon var sex år skilde sig föräldrarna — två kusiner som hade blivit tvångsgifta i Irak.

Ständigt vaktad

Elva år gammal kidnappades Maria och hennes två bröder till irakiska Kurdistan av pappan. Till ett liv under ständig kontroll:

– Vi hade alltid vakter. När vi åkte till skolan var det vakter utanför skolan, i hemmet var det alltid vakter utanför, när vi skulle gå ut och shoppa var det samma sak. Så vi var inte fria.

Skolan fick hon bara besöka ibland. Som 13-åring började Maria arbeta som frisör. När hon kom hem efter jobbet fortsatte slitet:

– Min styvmamma var väldigt ung när hon gifte sig med pappa. När hon födde barn var det jag som fick ta hand om dem. Hon fick två barn, och jag var typ deras mamma.

– Jag ska berätta hur en dag såg ut. Vakna på morgonen. Baka bröd. Laga frukost. Ta hand om barnen. Se till att allt är okej och alla är vakna. Ta bort alla madrasser och städa. Sen åka till jobbet. Komma tillbaka igen, och hemma var det så klart katastrof. Städa igen. Laga mat. Diska. Tvätta. Man blir trött bara vid tanken, suckar Maria på bandinspelningen.

”Fick mycket stryk”

Hon fick "absolut inte kolla någon i ögonen", var tvungen att ha heltäckande kläder, vara underdånig. Maria vägrade acceptera det fullt ut:

– Min bror som var yngre än mig, han fick typ vara mannen i huset när pappa inte var där. Pappa var inte där så ofta, så min bror försökte ta över. Jag tillät aldrig det. På grund av det fick jag mycket stryk.

Första gången Maria skulle tvångsgiftas var hon 13 år:

– Pappa ville gifta bort mig med min fasters son. Men jag är en sådan person som säger i från. Så där sa jag nej. Och jag har fått väldigt mycket stryk på grund av det också.

Våldtogs efter tvångsgifte

När hon var 15 år kunde hon inte vägra längre. Maria blev tvångsgift och våldtagen av sin nye make — en period hon berättar väldigt lite om i intervjun.

Hösten 2009 lyckades hon rymma till Sverige och Landskrona. Det blev inledningen på ett kaos:

– När jag kom tillbaka till Sverige bodde jag med min mamma och styvpappa. Två månader efter det så blev jag utslängd från deras hem. Så bodde jag hemma hos morfar. Efter fyra månader så blev jag utslängd därifrån. Så flyttade jag till mamma igen, under ett helt år. Så under nio månader bodde jag i en fosterfamilj.

– Ingenstans har varit det här riktiga hemmet för mig. För jag flyttar bara runt hela tiden.

Fick inte träffa vännerna

Maria berättar att hederskulturen — där unga kvinnors liv och sexualitet kontrolleras av familjen och släkten — styrde hennes liv både i Irak och i Sverige. När Maria får frågan vad hederstänkandet beror på, svarar hon:

– Alltså, jag tycker bara att det är en idiotisk sak. Men för det mesta tror jag att det är folk som tänker på skam, och familjen och släkten.

Även om livet var tufft i Irak, så skapade hederstänkandet större problem i Sverige.

– För då fick man inte träffa sina vänner, fick inte gå ut och göra saker som alla andra gjorde.

Kick-boxningen var ett andningshål i tillvaron både i Irak och i Landskrona, "det var typ som ett måste i vår familj, pappa har hållit på med det jättelänge". Men i Landskrona blev det konflikt kring träningen:

– Jag tränade ett helt år. Min mamma visste om det, men hon sa alltid att jag var ute och träffade killar. För att jag skulle få skuldkänslor.

Misshandlades av mamman

I den bandade intervjun beskriver Maria hur mamman misshandlade henne i hemmet i januari 2011. Då flyttades hon till en fosterfamilj:

– Där är det regler. Vakna på morgonen, sitta och äta som en familj, gå till skolan, komma hem igen, sitta och fika, och sen efter det laga mat ihop, sitta och äta, efter det kolla på tv tillsammans. Jag stod inte ut.

Enligt Maria gav fosterfamiljen henne inte tamponger, tandborstar och handdukar, utan hon tvingades köpa själv.

– Till slut var det katastrof i hemmet, så jag flyttade ut därifrån.

Ensam under julen

Under hela tiden i fosterhemmet tjatade hon på socialtjänsten om en egen lägenhet, som hon till slut fick i oktober 2011. Ofta kändes det ensamt:

– Nu när jag bor själv, till exempel under julen, så har jag en julgran och en massa presenter som jag har köpt till mig själv. Det är jobbigt.

Av intervjun som gjordes den 17 april framgår att Maria inte längre hade någon kontakt med mamman, men att den 16-årige lillebrodern ville kontrollera hennes liv. I dag är han häktad, misstänkt för mordet på Maria. På frågan vad ordet "familj" betyder för henne svarar Maria:

– Inget.

Och så beskriver hon sina framtidsplaner:

– En av sakerna är att vara frisör. Att fortsätta med kampsporten. Resa, för det har jag väldigt svårt med. Jag blev ju kidnappad, så jag har väldigt svårt att lita på folk. Och bilda familj.

Så drabbar hedersvåld

I hederstänkandet står ­föreställningar om oskuld och kyskhet i fokus. Familjens ­rykte anses bero på flickors och kvinnors faktiska eller ­påstådda beteende.

Kontrollen av flickors och kvinnors beteende kan vara mer eller mindre uttalat. Från vardagliga former av begränsningar i flickors och kvinnors liv som gäller klädval, socialt umgänge och fritidsaktiviteter — till livsval som utbildning, jobb och giftermål och skilsmässa.

I sin mest extrema form kan personer som bryter mot begränsningarna utsättas för hot, våld och mord.

Även pojkars och unga mäns beteende kan anses ­påverka familjens heder och kan därmed också bli utsatta för kontroll.

Hedersrelaterat våld och förtryck kännetecknas av att det är kollektivt planerat och utfört av nära familjemedlemmar, att det kan börja i tidig ­ålder och medföra omfattande stödbehov för dem som ­drabbas.

Barn, unga och vuxna av ­båda könen drabbas  inklusive homosexuella, bisexuella och transpersoner.

Är du utsatt för heders- relaterat våld?

Ring polisen 112

Kvinnofridslinjen 020-505050 (dygnet runt, de flesta språk)

Brottsofferjouren 0200-212019 (mån-fred kl 09.00-20

Linnamottagningen 020-407040