Valet i dag ses som ett tidigt presidentval

Johanna Frändén

PARIS. En mittenorienterad landsfadertyp eller en värdekonservativ uppstickare med goda relationer till Ryssland?

I dag väljer Frankrikes traditionella höger sin presidentkandidat med uppgiften att stoppa högerextrema Marine Le Pen från presidentposten.

Sällan har en intern partiuppgörelse varit viktigare för Europa.

Primärvalets sista omgång står mellan Alain Juppé och François Fillon, båda före detta premiärministrar med en lång historia i det franska högerpartiet Republikanerna (Les Républicains).

Så hur kan en till synes intern uppgörelse locka så stort intresse både inrikes och internationellt?

Förklaringen är enkel, om än något komplex.

Den sittande presidenten, socialisten François Hollande, har stångats mot stigande arbetslöshet, dålig tillväxt och tre omfattande terrorattentat. Förtroendet för socialistpartiet PS är så pass skadat att deras kandidat sannolikt inte kommer att klara sig till sista omgången av presidentvalet den 7 maj 2017. De två platserna i slutomgången anses, ett halvår före valet, vigda för det traditionella högerpartiet Republikanernas kandidat – och den franska extremhögern Nationella Frontens partiledare Marine Le Pen.

Primärvalet i dag ses därför av många som ett ”tidigt presidentval”.

Republikanernas primärval är för första gången öppet för alla fransmän som är beredda att betala avgiften på två euro och skriva på ett dokument där man förklarar att man stöder ”republikanska värderingar i mitten eller till höger”. Förfarandet öppnar därmed för vänsterorienterade fransmän att påverka utgången i högerns uppgörelse, i en valrörelse där förhandsprognoserna redan kommit på skam en gång.

Överraskningsmannen François Fillon tog en jordskredsseger i den första omgången förra söndagen, där han fick 44 procent av rösterna, följt av Alain Juppés 27. Fillon förpassade därmed sin tidigare chef och bundsförvant Sarkozy till den politiska elefantkyrkogården.

Fillon har profilerat sig som lika delar värdekonservativ katolik och ekonomiskt liberal. Utrikespolitiskt är han mest känd för att vilja liera sig med Vladimir Putin i kampen mot IS.

– Käre Vladimir, det är via vår dialog vi ska skapa fred i Syrien, sa Fillon vid ett möte med den ryske presidenten 2013.

Efter framgångarna för Fillon förra söndagen konstaterade den ryska tidningen Nezavisimaja Gazeta att ”Frankrikes höger har anslutit till den ryska koalitionen”.

Fillon har meddelat att han inte tänker riva upp lagen om samkönade äktenskap, men vill däremot se över den del som tillåter homosexuella par att adoptera. Den senaste veckan har han avkrävts svar från Alain Juppé kring uppseendeväckande uttalanden om aborträtten. Även här har Fillon meddelat att han inte vill ändra på den, men att han ”personligen, som troende katolik” är emot abort.

Alain Juppé har sedan kallduschen i första valomgången, där han hamnade 15 procentenheter bakom Fillon, attackerat sin partikamrat på de punkter där de skiljer sig åt. Juppé vill fortsätta pressa Putin för annekteringen av Krimhalvön och anklagar François Fillon för att stå för en ”bakåtsträvande syn på familjen, äktenskapet och kvinnans roll i samhället”.

– Den franska extremhögern sluter upp kring min motståndare, sa Juppé i veckan.

Hans retorik påminner ofta om förre högerpresidenten Jacques Chirac, i ambitionen att framstå som en landsfader som vill ”ena och lyssna på hela Frankrike”.

Huruvida han lyckas locka landets vänstersinnade till valurnorna i dag återstår att se.

Trots den historiskt svaga socialistregeringen lär dess traditionella väljare få en mycket viktig roll när Frankrikes näste president ska utses. Förra söndagen fick de bort Nicolas Sarkozy från den sista tvekampen. Frågan är hur uthålliga de är i längden.

En taktikröst på mittenorienterade kandidaten Alain Juppé i presidentvalet 2017?

Det lär de franska vänstersympatisörerna kunna kosta på sig.

Den stora frågan är om de är beredda att lägga sin röst på den socialkonservative François Fillon för att hålla Marine Le Pen utanför Élyséepalatset.