Hade jättetumör – läkarna sa att det var depression

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2011-01-10

I somras fick Ida Moussa, 65, diagnosen hjärntumör efter sex år av lidande. I dag är hon blind på ena ögat. Här stöttas hon av dottern Manal, 25.

Ida Moussa, 65, fick diagnosen depression – men hade hjärntumör i sex år.

Den var nio centimeter stor.

I dag är hon blind på ena ögat.

I sex år sökte Ida Moussa för kraftig huvudvärk, yrsel, balansvårigheter och inkontinens på vårdcentralen i Tierp – om och om igen.

Fick Alvedon

– Vi barn var där med henne en gång i månaden. Mamma hade jätteont. Varje gång fick hon gå hem med Alvedon, säger sonen Farid Moussa, som berättar om sin mamma eftersom hon inte talar svenska.

Läkarna sa att det var depression och att hon skulle röra på sig. Men Ida Moussa var så vinglig, att hon måste stödja sig på någon för att ­inte ramla.

– Inte en enda gång föreslog läkarna att de skulle röntga henne.

”Huvudet hängde”

Ida ”såg grus” på väggarna, kände inte igen sina barn och glömde mer och mer. Vid sista läkarbesöket raglade hon.

– Mamma spydde framför läkaren och var nästan inte kontaktbar. Det gick inte att prata med henne, huvudet hängde.

Hon fördes med ambulans till Akademiska sjukhuset i Uppsala där hon skiktröntgades.

Blind på ena ögat

Då hittade läkarna en nio centimeter stor hjärntumör.

– Den täckte nästan hela pannloben.

Tumören var godartad. Men i dag är Ida Moussa blind på ena ögat, har nedsatt syn på det andra, vinglar och klarar sig inte själv.

– Mamma har haft ett helvete. Psykiskt mår hon verkligen inte bra.

De sju syskonen är mycket upprörda.

– Hur svårt kan det vara att ta en röntgenbild på en människa?