Jag mötte en donna och en best i affären

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-06-30

Oisín Cantwell.

Jag var bakfull och solen kändes som ett hån, men det stora problemet var att Henry behövde nya skor.

Vi skulle till Skansen med Leo och Ella och var sena och jag anade det värsta, för pojken kan vara hopplöst krävande när kläder ska inhandlas.

Han pekade dock snabbt på ett par vita Adidas och 198 kronor fattigare var vi ute ur affären igen på några minuter.

Det skulle givetvis visa sig ha gått lite för smärtfritt.

Nästan ute ur Ringens köpcentrum stannade Henry, tog av sig och skorna och sprang tillbaks till affären och ställde dem på en hylla.

De dög inte.

Jag hämtade skorna och förklarade att vi inte hade tid att byta. Han gick in med dem igen.

Vi hade båda bestämt oss för att inte förlora bråket och sprang fram och tillbaks med dojorna och jag blev mer och mer förbannad och såg i ögonvrån hur en ung kvinna med barnvagn tittade intresserat på oss och jag tänkte att hon borde sköta sig själv och ge fan i att stå där och glo.

Det var lördag och hon var en sån som klär upp sig för att åka in till Ringen och ni som känner till detta köpcentrum vet att där skiter alla i vad du har på dig.

Fjärde gången pojken ställde tillbaks skorna klev kvinnan fram, tog dem och började gå mot kassan.

Jag sprang efter, frågade vad hon sysslade med.

– Du har inte betalat, fnös hon.

– Det har jag visst, väste jag sammanbitet och tog fram kvittot.

I samma ögonblick kom en stor man fram och skrek VAD I HELVETE GÖR DU i mitt ansikte.

Det var uppenbart att de var ihop och att han var av de där riktiga karlarna som alltid ska skydda sin kvinna och när jag försökte förklara vrålade han OM DU INTE FÖRSVINNER UT UR DEN HÄR AFFÄREN NU SÅ HÄMTAR JAG VAKTERNA och halva butiken stirrade och jag tänkte att det här händer inte.

Då kom en sexåring i strumplästen fram och tog min hand.

”Pappa, skorna är fina. Kom, vi går”.

Mannen vände sig förläget bort. På vägen ut passerade vi kvinnan.

– DRA ÅT HELVETE, skrek hon i mitt öra.

Jag bet ihop, lät bli att svara.

Min son borde inte behöva växa upp i den här världen.