”Jag var en tjockis”
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-09-01
Idol-Daniel Breitholtz om mordhoten, sexförslagen och om att bli utpekad som kronprinsessans pojkvän
I Idoljuryn sållar Daniel Breitholtz, 29, bort dem som inte duger.
Han dög inte heller.
I tv såg han sig själv: en tjock kille med dålig hållning.
Premiär för svenska ”Idol” 2004. Påkostade reklamkampanjer. Miljontals förväntansfulla tittare. Vässade kritikerpennor.
Daniel Breitholtz ser sig själv i tv-rutan genomlida timmar av falsksång på jakt efter nästa stjärna. Han ser en 26-årig kille som är underfundig, ärlig, rättfram.
Och tjock.
Anledningen: Två liter läsk om dagen, McDonalds-diet och dygnet runt-karriär.
I somras kom vändningen.
– Jag har haft en förvirrad bild av mig själv som killen som fortfarande är 18 bast och spelar innebandy, men jag var fast i en 55-årig skivbolagskilles kropp.
Till premiären av ”Idol 2007” på onsdag har Daniel Breitholtz tappat sju kilo.
Varför?
– Jag nådde en punkt strax före sommaren när jag inte ville ligga på en strand i badbyxor och lösa korsord, det var för jobbigt att sitta upp och ha arton magar. Jag hade blivit jätteduktig på att klä mig i mörka kläder så att man inte skulle tänka på att jag var en tjockis. Nu har jag tränat ganska hårt i två månader.
Vägen dit har gått via morgonpromenader, gymträning, bra mat fem gånger om dagen och minimalt med socker.
Hur har det varit att banta?
– (skrattar) Pulsklockan var den mest förnedrande grejen. Den har ett band som fäster runt bröstet och skickar signaler till klockan. Antingen sätter man det under lökarna och då blir det lite push up-effekt, eller så sätter man det ovanpå och då trycker man ihop dem och får fyra bröst. Nu har jag gått ner så mycket att jag kan ha den utan att känna mig som en transa.
Daniel väljer lyxkrogen Långbro värdshus som mötesplats. Han plockar fram en ask cigarretter, knackar fram och tänder den första av intervjuns tolv cigarretter.
Han har slutat på skivbolaget. Idol-framgångarna har lett till jobbet som musikansvarig på en internet-arena för opublicerad musik. Jobbet är roligare än någonsin. Men det har inte alltid varit så.
Två år före ”Idol”-premiären hoppade du av musikindustrin. Vad hände?
– Jag gick totalt in i väggen och kunde inte släppa ifrån mig jobbet. Jag hade ont i magen när jag skulle gå till jobbet, var konstant trött. Till slut var jag så stressad att jag knappt fick något gjort, blev snudd på apatisk.
Du sade upp dig. Vad gjorde du?
– Jag var assistent åt en kille som var cp-skadad. Han gick i en vanlig klass, och jag blev lite resurspappa åt en massa andra barn. Det var skithäftigt. Det är tacksamt att jobba med barn, så ärligt och rakt. Jag var där i nio månader och fick ett helt nytt lugn.
Varför återvände du till musikbranschen?
– Det är det jag vill ägna mitt liv åt. Det finns ingen riktig utbildning för det jag kan, utom alla tusentals timmar jag har lyssnat på musik.
Din pappa Hasse Breitholtz var känd skivbolagsdirektör och nu är han vd på TV3. Hade det inte varit enklare att välja en annan bransch?
– Jättegärna, om jag hade känt mig dragen till något annat. Det skulle ha gjort mitt liv otroligt mycket lättare. Jag har alltid fått höra ”Du fick jobb på pappas skivbolag”. Sanningen är att jag började min karriär i postrummet på ett annat skivbolag och jobbade mig uppåt. Det var en viktig markering,
ett sätt att försäkra mig om att jag inte skulle glida in på en räkmacka. Samtidigt har jag haft en bra mentor i pappa.
Vad för slags pappa har han varit?
– Han har visat att man kan lyckas, börja med två tomma händer och jobba sig uppåt. Men vi hade inte så bra kontakt under min uppväxt.
Var du besviken på din pappa?
– Absolut, när jag var yngre tyckte jag att det var konstigt att han inte var närmare mig. Jag fick bestämma själv, komma och gå när jag ville. Han hade inte så bra koll på mig. När jag var 13 år var jag en cool kickerskille som älskade filmer med Bruce Lee. Pappa kom hem från en affärsresa med en tröja med rymdfiguren Alf på. Då kände jag ”Shit, han har ingen aning om vem jag är”. I dag är han min bästa vän, vi är inte riktigt som far och son.
När blev ni bästisar?
– I mina sena tonår. Men jag har inte alls haft samma relation till honom som till min mor och min styvfar Tord.
Hur var din styvfar?
– En fantastisk man som kom in i mitt liv med öppna armar när jag var sex år och han älskade mig som sin egen. Jag var 16 år när Tord gick bort i en hjärntumör. Han var sjuk under en lång tid och det sista året förstod vi att han skulle dö. Då gjorde han allt för att jag och mamma skulle kunna ha det så bra som möjligt när han var borta.
Hur tog du hans död?
– Jag var arg och ledsen, men stängde in känslorna. En stor del av mitt liv försvann. Under en lång period var han mer pappa för mig än vad min biologiska pappa var.
Hur var du som tonåring?
– Sökande. Jag gick i samma klass som kronprinsessan Victoria på Enskilda gymnasiet. På den där skolan var det inte så populärt med dödsmetalltröjor, jag ansågs nog vara skolans svarta får. Jag umgicks med några av Sveriges rikaste och Sveriges fattigaste ungdomar.
Fick ni särskilda förhållningsregler med en prinsessa i klassrummet?
– Hon hade Säpo-vakter som satt utanför klassrummet. Första dagen var det skumt att hon var prinsessan Victoria. Sedan var hon inte prinsessa för oss längre, hon kallades för ”Oja” av alla.
Vad fick du för intryck av henne?
– Världens skönaste tjej, omtänksam och lätt att prata med. Enormt varm. Folk ska veta vilken bra person vi har på den positionen. Men det är synd att hon har det skitjobbet hon har, och aldrig får vara vanliga Victoria.
Umgicks ni?
– Vi pratade i telefon några gånger. Hon är värd alla goda ord man kan säga om henne.
Var du förälskad i Victoria?
– Det förtäljer inte historien. Men när Victoria blev ihop med Daniel Collert trodde kvällstidningarna att det var jag, den enda Daniel i hennes klass. Jag hade fotografer efter mig på skolgården.
Hur ser du på kärlek?
– Den dagen jag gifter mig är det för evigt. Jag kommer aldrig att vika från min hustrus sida. När man hittar den man ska dela sitt liv med så är det en livskamrat, en pakt som man sluter för livet. Jag vill inte bli som alla andra. Men hittills går det inte så bra, eftersom jag är 29 år och tvärsingel.
Hur påverkar kändisskapet jakten på äkta kärlek?
– Det har inte blivit lättare. Tjejer som jag inte ens har hälsat på kommer fram och säger ”Följ med mig hem. Jag vill ha sex med dig”. Det är motbjudande. Och det är inte en sådan tjej som jag vill lära känna närmare.
Berätta om dödshoten.
Daniel stelnar till.
– Jag har mottagit flera hot som har varit så pass allvarliga att det har vidtagits åtgärder från TV4:s säkerhetsavdelning. Jag har haft livvakter i perioder.
Vad hände?
– Jag har blivit hotad till livet i min trappuppgång.
Hur rädd var du?
– Jag var rädd i början, men det övergick i frustration och ilska. Det är så fegt. Folk kanske tycker att det är fegt att sitta i tv och säga att ”Du kan inte sjunga”. Men valet att utsätta sig för det är åtminstone frivilligt. Jag har aldrig sagt något som jag inte kan stå för i ”Idol”, jag tänker inte låta någon skruvad snubbe hindra mig. Idag känner jag mig trygg.
Hur hanterade du hoten?
– Jag blev rekommenderad att gå i terapi. Och jag ringde Simon Cowell (jurymedlem i amerikanska Idol) som sa ”Det vänder. Idol har gått i 40 länder före Sverige, och det har varit likadant överallt. Samma journalister som skapar en hetsig stämning i ditt land kommer nästa år att tycka att det är fantastiskt.”
Och han hade ju rätt.