Här vill världens ledare bli filmade

Peter Kadhammar

Under tiden flyter isbergen bort – sakta och tyst

ILULISSAT.

Angela Merkel vände sig om så att fotograferna skulle få bra bilder på henne med isbergen i bakgrunden.

Tysklands förbundskansler är bara en i en lång rad politiska tungviktare som besökt Ilulissat och tittat på isbergen och den döende inlandsisen, men fototillfället var icke desto mindre viktigt.

Merkel kunde vara säker på att tysk teve skulle visa filmsnuttarna i samtliga större nyhetssändningar.

Hon stod på flybridgen på båten ”Smilla”, döpt efter Peter Høegs roman om den grönländska kvinnan med känsla för snö. Det är möjligt att Merkel också har känsla för snö. Men om den globala uppvärmningen fortsätter får grönlänningarna utveckla känsla för barmark och fru Merkel för översvämningar.

Runt henne kretsade sex båtar med fotografer och skribenter, poliser och livvakter, diplomater, sekreterare, assistenter och tolkar. Bredvid Merkel stod danske statsministern Anders Fogh Rasmussen. Han log så fort han såg en kameralins. Vid hennes andra sida stod Grönlands statsminister Hans Enoksen.

Tidigare har, bland många andra, USA:s talman Nancy Pelosi, senatorn och presidentkandidaten John McCain och EU-presidenten José Manuel Barroso varit här.

Om några veckor landar patriarken av Konstantinopel för ett stort symposium med titeln: ”Arktis, livets spegel.” Påven, Hillary Clinton och Al Gore är inbjudna men det är osäkert om de kommer.

Däremot löper ett rykte om att Arnold Schwarzenegger är på gång. Upphetsningen rör inte så mycket hans ställning som kalifornisk guvernör som hans insatser vid filmen i rollen som ”Terminator”, en robot i mänsklig skepnad, omöjlig att stoppa.

Går uppvärmningen att stoppa?

Grönland har blivit den tydligaste symbolen för växthuseffekten. Den är påtaglig varje dag. Den som ser de magnifika isbergen och inlandsisen, svårbegriplig i sin ofantlighet, kan inte bli annat än skrämd.

Isen försvinner i en hastighet som inga vetenskapsmän förutsett.

Även Angela Merkel var bekymrad.

Efter båtturen var det presskonferens. Merkel, Fogh Rasmussen och Enoksen satt på hotell Arctic, vid ett bord med vit veckad duk och affischer för hotellet som lossnade och likt snöflingor föll ner på golvet.

De var enkelt klädda, Fogh Rasmussen i rutig skjorta, Merkel i röd fleece och Enoksen i grågrön tröja. Det var varken tid eller plats för ytlig flärd.

De utstrålade enighet och beslutsamhet, Rasmussen sa att ”snabba åtgärder är nödvändiga”, Merkel att ”detta och kommande år är avgörande” och Enoksen fyllde i med att de arktiska länderna behöver hjälp.

Men?…?samme Anders Fogh Rasmussen skickade en ubåt och soldater till Persiska viken, till det irakiska krig som väl ingen tror ytterst handlade om något annat än olja.

Men?…? samma Angela Merkel stoppade i vintras försöken att införa stränga utsläpps-krav för bilar inom EU. Hon gjorde det för att skydda tysk bilindustri.

Men?… samme Hans Enoksen ser oljefyndigheterna längs Grönlands kuster som landets lycka och framtid.

Efteråt talade jag med honom om oljeförbränningen som ger koldioxid och bidrar till växthuseffekten som smälter inlandsisen.

– Varför ska bara norrmän och amerikaner få sälja olja? Vi vill också sälja vår olja, sa Enoksen.

Varje ledare ser till sitt lands intressen, som är konkreta och omedelbara, medan den globala uppvärmningen är avlägsen i så måtto att den kräver besvärliga internationella avtal.

Ute på Diskobukten flöt isbergen nästan omärkligt mot norr för att sedan föras med strömmarna ut i Atlanten och vända sö-derut. De rörde sig så tyst och sakta att man kunde tro att de är harmlösa. Men de kan sänka atlantångare och skapa tsunamivågor.

Merkel, Rasmussen och Enoksen gick för att byta om till middagen. Ännu kändes ingen skakning från nedre däck.