Kalla min väns kärlek ”Ze bitch” inte poppis
Tillhör ni typen av människor som brukar skoja till det lite när ni skriver in era kompisars namn i telefonboken? Jag är sådan. Jag har till exempel lagt in min vän Åke som ”Falafelkungen”. Varför, jo för att han älskar falafel.
Nej-nej-jag-vet, det kanske inte så roligt. Men jag fnissar lite varje gång han ringer och det räcker för mig. Då och då när min fru Katrin är särskilt dum i huvudet brukar jag ändra hennes namn till ”skatan”. Det blir min egen miniatyrhämnd på hennes dumheter. Ibland påminner jag mig vilken dag det är i månaden när hon ringer genom att döpa om henne till ”OBS! Mens!” Det kan ge hjälp i vardagen. Jag har upptäckt att den här telefonboken kan användas till mycket vettigt.
Om man talar i telefon med en idiot, som man aldrig mer vill ha med att göra, så skriver man omedelbart in vederbörande som ”SVARA INTE” i telefonen. Jag har tre olika ”SVARA INTE” i min telefon, numrerade från ett till tre.
Det rör sig om: 1. En exflickvän som ”tappat det” litegrann. 2. En tjej från Stockholm Media Week som tjatar på mig om att jag ska komma och föreläsa. 3. En gammal klasskompis, som jag minns som mobbare, som plötsligt börjat höra av sig bara för att jag jobbar i media.
Och jag har funnit det mycket behändigt. Så fort det börjar blinka ”SVARA INTE”, ja, då svarar jag inte och slipper undan en besvärlig situation.
Häromdagen åt jag middag med en kompis. Det är så skönt att träffa honom utan hans flickvän, som kort sagt är en ganska jobbig person. Ni vet, hon är typen som alltid ringer hem honom när man har det som roligast. Jag avskyr henne, men det är inget som jag diskuterar med min polare. Han älskar ju henne och man vill inte hamna i argumentation. Däremot har jag döpt henne till ”Ze bitch” i telefonen, vilket jag tycker speglar hennes karaktär ganska väl. Hursom. Vi käkade vår middag och han hann inte ens rapa förrän han ville ringa hem och se att allt var bra.
Hans telefon var tyvärr batteridöd och han bad att få låna min. Jag räckte över den och upptäckte mitt misstag för sent. Jag såg hur han knappade in siffrorna, tryckte ”YES” och tittade på skärmen. ”Ze bitch”, sa han frågande. ”Äsch, det där ...”, sa jag. ”Det är ...” Jag kunde inte svara. Min kompis ursäktade sig rätt fort och gick hem. Jag satt kvar vid köksbordet och raderade alla konstiga namn i telefonboken.