Krönikörer är samhälls- debattens offerlamm
Expressens stora ess Linda Skugge slutar att skriva krönikor i Expressen. Det sörjer jag, för hon har länge varit en av mina absoluta favoritkrönikörer. Vecka efter vecka har hon TYCKT om ditten och datten och alltid lyckats göra det utan att förlora sin intensitet. Det är verkligen imponerande. Jag känner redan ett tomrum.
I efterspelet av att hon meddelade sin avgång skandaliseras hon nu efter att hon i en intervju påstods ha sagt att ”allt jag skrev i Expressen var lögn”. Nu har jag inte hört bandupptagningen, men jag kan svära på att hon blivit missförstådd här. Jag tror att det hon i själva verket talar om är sin syn på krönikörens huvuduppgift i livet. Ta mig, till exempel. Krönikör i Punkt SE. En gång i veckan. Det är inte alla gånger min uppgift som krönikör att skriva nyanserat och eftertänksamt om saker och ting.
Lika ofta handlar det om att utgå från en ståndpunkt som man faktiskt har och sedan överdriva den, överdimensionera den, spetsa till den och generalisera den och sedan sammanfatta den i en krönika på 2 500 bokstäver. Det är sedan utifrån denna tillspetsade text som, om man har lite tur, en vettig och nyanserad diskussion utbryter. Titta, då gör man något som krönikör. Då utgör man det bränsle som behövs för att få till stånd ett samtal som i bästa fall blir intressant. Att göra på det här sättet, överdriva och spetsa till, gör så klart att man blir oerhört hatad i vissa läger och oerhört älskad i andra.
Jag har fått många hatbrev i mina dagar. Man kan därför säga att vi krönikörer på ett sätt är samhällsdebattens offerlamm. Det låter kanske lite pretentiöst, men så är det. Vi offrar oss själva och våra personer så att ett samtal kan skapas. Folk som skriver till mig och ber mig vara lite mer nyanserad fnyser jag bara åt. Det är inte min uppgift att vara det. Min uppgift är att vara onyanserad. Och kraftfull. De som inte förstår det är förmodligen helt jävla rubbade i huvudet. Andliga dvärgar med mental ålder som sjuåringar är vad de är. Jag hatar dem och de kan fara åt helvete! Ser ni? Nu skriver jag en krönika. Och nu är den slut.